Tjatig hund

Vi har en hund, Qiqqi, som är tjatig. Hon ger sig inte. Ibland är hon som en trotsig 3-åring. När jag ska blogga så står hon bredvid soffan och puffar upprepande gånger på min vänsterarm. Hon vill att jag ska klappa henne hela tiden, inte skriva på datorn. Qiqqi kör med nosen på min arm, puffar och puffar. Hon ger sig inte. När jag slutar skällgnäller hon och tittar bedjande på mig.
När vi är i stallet så ska hon ut för att strax vilja gå in i stallet igen. Hon skäller till bestämt och så ska man öppna dörren för henne. När man är ute så ska hon ut och när man är inne ska hon in. Så här är det på vintern när det är kallt för då måste stalldörren vara stängd.
På havrelådan ligger det ibland morötter. Då står hon nedanför och låter för hon vill ha en morot. Hon ger sig inte förrän hon har fått en. Om man inte ger henne en morot hoppar hon upp på lådan och river ner morötterna och biter sönder en eventuell påse.
När det blir natt så ska hon sova i min säng, under täcket. Det har hon alltid gjort. Hon har en fleecefilt vid mina fötter som hon ligger på och täcket ska vara över henne. Om jag drar av henne täcket så går hon upp till huvudändan och "kräver" att jag ska lyfta täcket så hon kan komma under det igen. Gör jag inte det så puffar hon ända tills jag gör det. Tjatig med andra ord.