Hovslagarelände

Jag trodde att jag hade löst problemet med hovslagare, men tyvärr, så blev det inte. Som ni vet så har det varit besvärligt med hovslagare till hästarna det senaste halvåret. M som jag har haft i många år skadade sig svårt i handen i juni och kommer troligen aldrig kunna sko igen. Stackars M. Min kompis L hjälpte mig efter det men hon har så fullt med arbete så efter lite fram och tillbaka så tog E över. Tyvärr så är E sjuk och det är mycket osäkert om hon kan sko i framtiden på det sätt hon har tänkt sig. Stackars E. Lilleman har fått tillbaka sin hovspricka sedan några månader. Den som äntligen hade läkt har återigen spruckit. Exakt på samma ställe. I morgon kommer P hjälpa mig. Han ska vara lite "specialist" på hovsprickor och vill försöka få till Lillemans hov så vi kan börja rida igen. Han ska troligen skruva ihop sprickan och plasta för att se om det kan hålla. Tyvärr kan P inte ta resten av hästarna för han har så många redan. Det är ett elände att få tag på bra hovslagare. Det är bara att konstatera. Jag har ställt mig på "kö" hos L. Får se om hon kan förbarma sig över mina hästar. Det är ingen riktig panik ännu men om ett par veckor så är det.

Anhörigträff

I kväll har vi haft anhörigträff på Liljegården. Drygt 30 anhöriga kom. Inbjudna gäster var kontaktpolitiker och anhörigkonsulent. Gästerna berättade om sina uppdrag och sitt arbete med det. Stina och Kicki berättade om sitt arbete som sjuksköterskor och jag berättade om vad vi satsar på, vad vi har gjort under året och allt som händer på Liljegården. Jag visade även bilder från Liljegårdens dag och utflykten till Kvek. Sist visade jag inslaget om Ippi som var på Tv i oktober. I programmet deltog två kunder från Liljegården.( Ippi är ett kommunikationssystem som man kopplar till TV. Det är som en mobiltelefon och kan ta emot SMS, bilder och talmeddelanden bland annat.) Ippi är speciellt framtaget för äldre som inte kan hantera en mobiltelefon eller dator. Det är alltid så trevligt och givande att träffa anhöriga.

Hos "sjukgymnasten"

Inte jag, men Cimon har fått träffa en kvinna som har specialiserat sig på hästarnas rörelsemekanik. Louise har upplevt Cimon som mer stel i vänstersidan vid ridning och han har även svårare att sätta under sig vänster bakben. K började med att titta på Cimons muskelsättning och sedan fick han skritta och trava på volt en stund. Vi fokuserade på hans framparti. Efter noga skådande så kunde vi se att han inte använder sin framdel på ett optimalt sätt utan behöver lösgöras mer. Han är spänd i muskulaturen framför bogbladet upp mot halsen. Han behöver få igång "gunget" i kroppen. K stretchade och manipulerade Cimon en stund. Helt på hans villkor. Efter ett tag kunde man se att han började slappna av och även gilla behandlingen. Louise och jag fick lära oss tre "övningar" som vi ska göra. När vi longerade igen så kunde man se att rörelsen var mjukare. K var mycket noga och förklarde hela tiden vad hon gjorde och varför. Nu ska han ridas några dagar till och sedan ställer vi av honom så att han får vila i några veckor. Cimon har gått mycket så en vila och bara gå i hagen är välbehövlig.

Bilder på Cartman

Det gick jättebra idag igen. Upp och ner några gånger och Cartman var hur cool som helst.

Ryttare på Cartman

Igår fick Cartman en ryttare på ryggen. Det var Louise som var den modiga. Jag longerade en ganska bra stund innan vi började. Det blev mycket trav och galopp för att Cartman skulle få rasta sig ordentligt. Han gillar att longeras och uppskattar även ett sandunderlag efter allt klaffsande i leran. Jocke var med och han och jag höll i från vardera sidan och så ställde sig Louise på pallen bredvid Cartman. Han brydde sig inte och jag har även tränat det momentet en del. Jag lyfte upp henne så hon fick hänga på honom först. Han fick stå en liten stund och sedan gick vi ett varv. Louise hoppade av och så gjorde vi om samma procedur en gång till. Upp med Louise hängande på tvären och så gick vi. Cartman var helt lugn. Av med Louise igen och sedan lyfte jag upp henne så hon satt på honom. Cartman reagerade inte alls utan stod och njöt med all uppmärksamhet och alla klappar. Det fick räcka för dagen och meningen är att vi ska göra om samma sak idag. Duktig Cartman.

Lerigt

Ska det aldrig bli vinter? Jag önskar några minusgrader och lagom med vit fin snö. Jag är less på lera. Allt är skitigt. Tvättar hästben varje dag. Gråter nästan när jag släpper ut dem i hagarna. Cimon och Lilleman har haft varsin tappsko som jag fått slå på. Stona och fölen i lösdriften har det trots allt ganska bra. De har gott om halm och torrt men vägen dit är lerig. De har en stor vinterhage att gå i så de har lite att gå och plocka i fortfarande som inte är lerigt. Däremot så har de en förkärlek till att rulla sig när solen skiner vilket den gör ibland så det finns några leriga ston att ta hand om. Har nu förberett vintern genom att sätta på dubbdäcken på bilen och släpet. Det gäller att vara beredd och då kommer jag väl att skriva ett inlägg om att jag är less på vintern med snö och kyla istället.

Varit på mässa

I veckan har jag varit på Kvalitetsmässan i Göteborg i två dagar. Åkte dit med tåg som både gick och kom fram i tid i båda riktningarna. Tack för det SJ Bodde på Hotel Heden som ligger 7 min promenad från Svenska Mässan. Perfekt. Jag var på 6 olika föredrag. De två första handlade om processer och hur man kan jobba med det i sin verksamhet för att säkerställa att amn gör rätt saker med kunden i fokus. Mycket intressant. Det tredje var ett samtal mellan tre framgångsrika kvinnliga ledare, chefen för Arbetsförmedlingen, chefen för Sjätte AP-fonden och chefen för tidningen Chef. De pratade bland annat om hur man tar sig fram i männens värld, hur de har lyckats, hur de tänker kring kvinnligt ledarskap och hur de förenat chefarbete med familj. Intressant var det. Den fjärde föreläsningen var Tina Thörner. Henna har jag ju träffat tidigare i år som en del av er vet. Hon är fantastisk och gjorde en suverän betraktelse över sitt liv igen. Det är otroligt inspirerande att lyssna på henne. Jag får sådan otrolig energi bara genom att lyssna på henne. Femte föreläsningen var det Jan Bylund, ståupp komikern, och en psykolog som pratade om: "Den jäkla människan". De tog fram exempel på besvärliga människor och deras personlighetstyper. Till exempel glidaren, den argsinte, smitaren och tidsoptimisten (hm). Kul föreläsning och jag fick en del tips på hur man kan bemöta de olika typerna. Sjätte och sista föreläsningen handlade om kreativt ledarskap. Måste väl säga att det var den sämsta föreläsningen utan konkurrens. Föreläsaren pratade så fruktansvärt långsamt och "forskaraktigt" att ingen av oss från vår grupp orkade lyssna särskilt länge. Hon hade även otroligt utstuderade höga rosa skor på sig och hon travade över scenen hela tiden så jag satt mest och funderade på om hon skulle snubbla någon gång. Det gjorde hon inte. Ena kvällen var det stor bankett. Den är välbesökt, god mat och kul underhållning. Det var Galenskaparna som uppträdde med full fart kan man säga. Det som slog mig var att det har gått en del år sedan de kom fram med Macken och att jag kan en del av deras låttexter. (hm) Otroligt glad och nöjd med dagarna i Göteborg. Det är så trevligt att komma iväg och få umgås med sina kollegor, prata, lära känna varandra och diskutera kvalitet och utveckling för våra verksamheter.

Rosett nr 2

Idag har Cimon och Louise tävlat i Lurbo. Höjden var 95 cm och unghästklass förstås. Som tur var startade de i andra klassen för dagen så det blev lite sovmorgon efter Annikas 50-års fest. (Kul och mycket trevlig fest, med mycket folk. Vi kom hem efter kl. 1)

Vi kom fram kl. 10 och det var precis lagom.
Framridningen var både ute och inne. Cimon klarar det bättre och bättre för varje gång nu. Framhoppningen var inne och där var det rörigt. De hade en otroligt liten framhoppning för max 4 ekipage. Det var svårt att hoppa för de fick hoppa i sväng så det blev inget bra för Cimon och det var väldigt ont om tid där.
In på tävlingsbanan med fart. Cimon vet nu vad som gäller och bjuder på hindren så fort Louise fattar galopp. Banan på 8 hinder klarades hur bra som helst. 0 fel och bara ett litet "titt" på ett plank. Fin rosett till Cimon och Louise och jag jätteglada. Nu är det dags att gå upp till 1 meter efter jul.

Att bli arg

Det är inte ofta jag blir arg. Idag blev jag det. Kommer inte ihåg när det var sist så det var länge sedan. Det jag reagerar över är bristande arbetsmoral, brist på civilkurage, oärlighet, orättvisor, skitsnack och att man inte följer de regler som gäller. Ibland går "proppen" så en dörr åkte igen med en smäll. Nu är det dags att sätta "ner foten". Jag jobbar stenhårt för att skapa bra förutsättningar för arbete, delegerat ansvar, delaktighet, trivsel, arbetsglädje, ekonomi under kontroll, utveckling och kvalitet bland annat.
Det är tur att jag har Micke som kan krama mig och hästar som gör att tankarna kan skingras en stund.