35 år senare

Då var skolträffen avklarad och det var riktigt trevligt. Att hitta dit var ingen match alls då jag lånade Jockes GPS. Lätt som en plätt. Vilken uppfinning! När jag höll på att leta parkeringsplats kommer det en tjej på gatan som inte hade ändrats sig ett dugg, Maria var det, min kompis. Hur kul som helst att träffa henne igen. Vi började med lite mingel för att reda ut vem som var vem och det var några stycken som jag hade gått tillsammans med men min hjärna måste ha dumpat mycket information för jag kom inte ihåg många.  Efterhand kom det fler och fler minnesbilder. Skumt. En del kom även ihåg mig som t.ex. den som var duktig i basket. Maria och jag gillade bollsporter och det var lite tufft på Rålambshovsskolan för där var det Rålambshovsgymnasterna som gällde. Har aldrig varit speciellt duktig på att slå kullerbyttor eller göra volter. Jag är ett "järnspett". Vi åt traditionellt smörgåsbord och fortsatte att prata en massa. Kul. Jag tror vi var ca 50 st.  Vi avhandlade lärare, lägerskolor, skolkamrater, barn, jobb, travhästar, lägenheter och hus m.m.m.
Maria jobbar med LSS och det ligger ju nära det jag håller på med. Vid midnatt var det dags att åka hem kände jag. Maria och Henrik hängde på en bit. Bäst att lämna innan..... ??  Om vi träffas om 35 år igen har vi hörapparat och rullator. Tiden går.

Skolfest

35 år senare så är det dags för skolfest för de som gick på Rålambshovsskolan 1976/1977. Behöver nog leta fram gamla klasskort och plugga på lite. Jag kommer inte ens ihåg vilken klassbeteckning jag gick i (hm) förträngt eller glömt bort? Som vanligt känns det lite motigt att behöva åka iväg till Stockholm men när jag väl är där blir det säkert kul. Det ska bli kul att träffa min bästakompis Maria som jag inte träffat sen jag flyttade till Örsundsbro. Danvikstulls värdshus blir stället för träffen.

Saknar

Nu har det snart gått fem veckor sedan Louise åkte och det är lika långt kvar innan hon kommer hem igen. Värst är det så klart för Jocke som lääängtar massor efter henne. Han har så tråkigt säger han och blir lite avundsjuk på de som har sina flickvänner alldeles i närheten.

Förutom att jag saknar Louise för den hon är så saknar jag min rid -och hästkompis. Det brukar vara Louise som sätter fart och ser till att det blir ridet på diverse hästar. Det finns en del att välja på här hemma på Stockmossen. Jag gör vad jag kan för att hålla igång hästarna tillsammans med Jocke. Hoppas nu att de kommande veckorna går fort så är hon snart hemma igen.

Rensat

En stor arbetsinsats av mig och Micke idag. Vi har rensat i verkstan. Det var mer än välbehövligt då det knappt gick att komma in i den. Det fanns mycket grejer, skit, verktyg, spikar, sopor, målarfärg och mycket annat. Nu är allt sorterat och det som ska slängas står utanför. I morgon bär det av till Återbruket.
En hel del av alla grejer i verkstan har inte varit rörda på minst 27 år. Det var då min pappa Bengt dog. Han hade minitiös ordning med allt sorterat i olika avdelningar som rörmokeri, el, trä, färg o.s.v. Kan väl tala om att den ordningen inte existerade när vi började idag. Nu är det i alla fall mycket bättre.

Tävling i Tierp

Lilleman och Karolina Lindbom "in action" i Tierp idag på deras Nationella tävlingar. Linas och Lillemans andra start i 120 cm med 4 fel och deras första start i 130 cm med 0 fel och 5:a av 65 st. De är så himla duktiga och jag blir så imponerad av Linas fantastiska förmåga/ känsla när hon rider och hoppar Lilleman. Det är imponerande av Lina att rida så otroligt bra trots att hon har så ont av sin skada. Det jobbiga är bara att jag blir så glad att jag gråter när Lilleman och Lina är så duktiga.

Tre hästar ridna

Ikväll blev tre hästar ridna. Jag tror att Louise kan ha ett finger med i spelet - läs uppmuntrat - för att få Jocke att rida. Först red jag Lilleman och Jocke Cimon på ridbanan. Det gick bra även om de var lite sega. Sedan hämtade vi Contezza i hagen och hon hade en snygg och skön lerinpackning som vi fick ta hand om först. Det är inte så bra att lägga en sadel på en lerig rygg. Efter en omgång med plastborste och gummiskrapa var hon så pass att vi kunde sadla. Vi fuskade med manen. Den fick ha kvar inpackningen. Efter en kort longering så red Jocke. Contezza håller på att ta sig ytterligare ett trappsteg i ridutvecklingen. Hon går riktigt stadigt på tygeln och vill göra sitt bästa. Det är kul. Kanske jag vågar rida henne snart. Vi över 50 ska inte rida hästar yngre än fem brukar Ove Slöör säga till mig. I morgon blir det troligen hoppträning hos Micke S.

Elefanter

Efter gryningsritten träffade Mickan och jag på tre elefanter från Cirkus Scott. De höll på med ett inslag på Radio Stockholm och reportern fick sig en åktur. Vi satt och tittade på och hade hennes intervju i direktsändning i bilradion medan hon fick sitta på betarna och rida på elefanten.

Gryningsritt

I morse var det dags att kvittera ut min 50-års present som jag fick av mina arbetskamrater på Liljegården. För att inte behöva rida "ensam" bjöd jag med Mickan, min svärdotter, och det var jättetrevligt.
Kan väl säga att vi fick gå upp i ottan. Mina hästar hemma fick frukost 3.30 och Mickan hämtade jag kl. 4. Vi skulle vara på plats 5.30 på Gärdet där turen skulle starta.

Mickan i Kungsträdgården
Vi var totalt 9 st som red med ledaren. Hästarna var helt ok och i lagom storlek, snälla och vana vid trafik. Jag fick en spansk häst och Mickan fick en frieserkorsning. Turen gick över Valhallavägen, ner till Stureplan, förbi operan, Riddarholmen, runt slottet, längs kajen, Strandvägen, förbi TV-huset och ut på Gärdet igen. Vi kunde trava bitvis och över Gärdet på hemvägen blev det en lång galopp. Alla var ridvana  och det "värsta" som hända var att någon häst halkade på kullerstenar men det gick bra.


Det var en härlig morgon, solen sken, alldeles lagom varmt och fåglarna kvittrade. Man ser mycket när man sitter på hästryggen en bit upp. Vi kunde fönstershoppa, titta på vackra hus, uppleva hur Stockholm vaknade och morsa på folk. Det roligaste var nästan mötet med flera busslaster Japaner på Riddarholmen. Alla fördomar besannades. Det var kameror hit och kameror dit, tjatter och hattar. Det fotade massor och vi fotade även dem.

Turen tog drygt två timmar.


Min kuse som bar mig genom Stockholm åter i hagen på Gärdet.

När vi åkte hem så hade Cirkus Scott ställt upp sitt stora tält och utanför knallade tre elefanter. Brevid stod cirkusdirektören själv som intervjuades av en reporter från SR. Reporten fick sitta på betarna och på ryggen på elefanten.


Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en jättetrevlig tur och en upplevelse utöver det vanliga. Tack Mickan för att du följde med.