Banhoppningsträning

Idag har vi varit på Stigsberg och tränat banhoppning. Jocke red Cimon, Louise red Lilleman, Frida red sin Zäta som är D-ponny och varmblod och Ellen red sin Filippa som är en D-ponny.
Målet var att träna banhoppning som på tävling. Vi byggde en bana med åtta hinder och så banken som de har där. De fick hoppa fram på en oxer och ett rättuppstående med bara bommar som det kan vara på framhoppningen på tävling. De fick även rida på banken där man kan galoppera upp och hoppa ner. Cimon har aldrig hoppat bank tidigare men han tittade inte ens. Han är klockren den gode Cimon.
Alla fick rida två gånger. Först på hinder runt 70 cm och andra svängen på 90-100 cm för de stora hästarna och 80 cm för ponnierna. De skötte sig alldeles utmärkt. Filippa som på tävling kan lägga av när hon kommer in på en tävlingsbana gick två felfria rundor utan en tvekan. Frida och Zäta hoppade runt med fart och bara en rivning totalt. Zäta ligger på i god fart när han hoppar och ibland lägger han in travsteg. Inte lätt för Frida men hon gjorde det jättebra. Louise hoppade bana på Lilleman för första gången. Hon har bara ridit honom några gånger ännu men Lilleman har alltid full koll och idag hade han kul. Det var första gången han hoppade en hel bana på två år. Lilleman ligger på och vill iväg mot hindren men Louise klarade honom bra. Cimon och Jocke gjorde två bra vändor. Det var första gången för Jocke som de hoppade en hel bana tillsammans. Jocke hade känsla i sin ridning idag och stöttade Cimon väldigt bra. Cimon blir säkrare och säkrare. En kommande hoppstjärna hoppas vi. Vi hade en bra träning och sedan shoppade vi lite hos Sara i butiken. Mycket fina häst - och ryttarsaker har hon så jag kommer aldrig därifrån utan något nytt.

Louise och Cimon på en tidigare träning

Betäckningar och dräktigheter???

Det är inte så enkelt det här med avel. Jag har betäckt om Madde och Suzette men än så länge har ingen tagit sig, men kanske nu. Hoppas.
Madde betäcktes den 10 juni, 31 juni och nu den 22/7. Tredje gången gillt. Nu har veterinär Hans gjort "allt" för att det om möjligt ska funka. Båda stona är ju 20 år och för Madde var det första fölet i år så hon har skött sig bra trots allt men det vore roligt om det gick en gång till. Det kan vara så att hon ger så mycket energi till Mavour nu så att hennes kropp väljer att inte bli dräktig i år.
Suzette var det första betäckningen som gjordes den 19/7 och 21/7. Hon seminerades två gånger i brunsten då ägget var kvar. Hennes föl Suezia föddes den 23/6. Jag ville inte betäcka på fölbrunsten efter 9 dagar från fölningen utan väntade tills nu trots att hon kommer få samma tid nästa år igen om hon nu tar sig. Det är lite sent men helt ok.
Madde är seminerad med Contant Q (hopphingst) och Suzette med Zuidenwind (dressyrhingst). Håll nu alla tummar och tår att de tar sig nu.

Madde och Mavour e. Bravour.

Luzette på "jakt"

Luzette på harspåret

I förrgår fick Luzette träffa sin första hare. Haren hade fastnat i ett elstaket och tvinnat in sig hos Mickan så den fick avlivas. Haren fick sedan Micke för att ha till Luzettes första träning. Hon ska bli harhund när hon blir stor och Micke har under några veckor bett om att få en hare om vi har sett någon överkörd eller liknande så han var jätteglad.
Jocke och Micke tog med sig Luzette och haren. Först släpade Micke den i snöre i ca 10 meter. Luzette förstod först inte men sen kom hon på vad hon skulle göra när hon fick lukta på den. Jocke släpade i väg haren igen utan att Luzette såg och då fattade hon kvickt. Vid fjärde släpet så var hon verkligen på hugget. Nu hade hon fattat och då fick hon hjärtat. Då bestämde Micke att det fick vara bra så hon fick även ett öra som hon bar stolt. När hon kom hem och såg de andra hundarna så bestämde hon sig snabbt för att örat var hennes och slukade det med hår och allt. Smaskens. Nu vet hon i alla fall vad en hare är så den kommande jaktchampionen??? är på gång.

Luzette med haren

Hökörning

Så här ser det ut när jag pressar storbalshö med mellantraktorn. Det är några veckor sedan som vi höll på. I år har det inte blivit så mycket hö. Det har varit för torrt. Vi har väl fått in 2/3 mot förra året. Vi hoppas på att det blir en återväxt nu så vi kan ta ensilage senare i sommar. Det behövs framför allt till Mickes kossor.
Micke och jag vill helst ha småbalshö till hästarna och ensilage i huvudsak till kossorna. Storbalshöt kör vi till grannen Tommy.

Suzette till seminstationen

Idag var det dags att köra Suzette till seminstationen i Lötsberga. Hon var på dag 25 efter fölningen så vi tyckte att hon skulle kollas upp innan hon kom i brunst.
Jag hade lite problem med att övertala fölet Suezia att grimma och grimskaft var bra att ha på sig. Hon protesterade rätt ordentligt innan den kom på. In i släpet gick de snällt och fint, även Suezia, som vi ledde. När vi kom fram satte vi fast Suezia igen så att vi ledde dem till undersökningsspiltan. Suezia fick stå i en egen brevid Suzette. När Hans kollade Suzette så var hon redan i brunst och hade ett ägg som var 40 x 49 mm. Oj, det var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Hon måste semineras och det i morgon redan. Sperma ska beställas på morgonen mån, ons och fre och sedan skickas den med post till nästa dag. Alldeles försent var det för Suzette för klockan var 16.00 och då skulle hon kunna semineras först på torsdag. Då skulle brunsten redan vara över troligtvis. Men vi hade tur. Hans ringde till Gränsbo och de hade inte tappat Zuidenwind ännu utan skulle göra det om 10 min. Superbra, så i morgon bitti finns det sperma till Suzette. Suzette och Suezia fick stanna kvar och i morgon bitti åker jag dit och hjälper till och leder Suezia för hon går verkligen sin egen väg och om man försöker leda henne så protesterar hon.Mycket. En dam med mycket egen vilja och åsikter, men så söt och fin. Nu hoppas vi på en ny fölunge nästa år och det ska bli en dressyrstjärna.

Fölens namn

Nu har jag bestämt mig. Suzettes föl ska ju heta Suezia. Det har vi vetat länge, ända sedan Eleonor R kläckte det eftersom Suezia har en bläs som ser ut som Sverige upp och ner och de första bokstäverna ska vara Su.... Klockrent.

Maddes föl har tagit betydligt mer tid att klura ut men nu blir det Mavour. Mamma heter Madeira och pappa Bravour. Jag vet inte om det är fantasilöst men det finns ingen annan häst som är registrerad i ASVH som har det namnet och det blir en blandning av båda föräldrarna.

Avfallningar

Idag hade jag hopplektion med "ponnytjejerna". Vi tränade att hoppa hinder snett på rak linje och att rida framåt med två galoppsprång mellan varje hinder som var fyra till antalet på rak linje. Där gäller det att rida framåt på jämna galoppsprång. Ganska svårt är det för man måste hålla fokus mot det sista hindret.

Jag gillar inte när det blir avfallningar. Det händer inte ofta tack och lov och när det händer är det oftast bara att borsta av gruset och upp igen.

Idag var det två avfallningar där det inte blev några skador tack och lov men kanske lite på självkänslan. När första åkte av blev mamman rädd och reste sig upp medan en annan mamma ropade tårta högt och tydligt. Hästen gjorde en tvärnit när ryttarinnan trodde att ponnyn skulle hoppa. Hon som ramlade av blev arg på sin mamma för hon trodde att det var mamman som skrek till för att hon ramlade av. Det var ingen fara så det var bara upp igen och fortsätta och sedan gick det jättebra.

Andra avfallningen var en annan ryttare där ponnyn stannade framför hinder, hoppade och ryttaren var inte med på det. Ingen fara med henne heller och från mammagruppen ropades det tårta igen. Mycket tårta blir det. Ryttarinnan borstade av sig och upp igen så det gick bra det också. Jag sänkte hindren lite så fick hon också avsluta med bra känsla i sig. Det är inte lätt med hoppning men de är duktiga "mina" tjejer. De kämpar alltid vidare.

Efter träningen fanns det fika och tjejerna skattade och pratade.Fotograf fanns på plats under träningen och hade fått med allt på bild så det blev mycket skratt av en del av poserna vid avfallningarna. Bra fotat av Emma och Matilda.

Träning-med risk av vara lite "nördig".

För er som inte håller på med hästar så inser jag att detta inlägg är lite nördigt: Ni får väl läsa så långt ni orkar.
Ibland blir man så himla glad. Vilken härlig hobby detta med hästar är. Idag tränade jag för Ove S igen och jag blir så glad. Han är så otroligt positiv och det främjar verkligen ridningen. När man är glad rider man bättre.
Jag har ju alltid problem med slutorna på något sätt. Jag krånglar till det och Lilleman bjuder inte framåt för att jag inte gör rätt.
Den mesta träningen för Ove är formen. Jag tränar på att få Lilleman att våga ta fram nosen. Han är tyskt riden, troligtvis av män och varit hårt betslad. Han rullar alltså ihop sig lätt som tusan och halsen blir högsta punkt istället för nacken. Detta tränar vi på varje gång och Lilleman blir hela tiden så mycket bättre och ju starkare han blir i bak ju högre blir han i fram och klarar även att växla mellan lång, låg och rund och hög, i uppförsbacke och framme med nosen. Detta klarar han bättre och bättre nu.
Tillbaka till slutorna. Vi tränar inte rörelser så ofta men det gjorde vi i dag. Ove visade mig ett system för att få till slutorna. Man börjar att rida i öppna på kortsidan och trampar ner ordentligt i inre stigbygeln, rider genom hörnet i ordentlig öppna utan att dra i innertygeln och ut på långsidan. Där läger man till ytterhjälperna och går över i en sluta på diagonalen. Vitsen med detta är att man har satt under sig inre bogen ordentligt och då får hästen med sig bakbenen. Lilleman fattade direkt vad som skulle göras och gjorde helt rätt benförflyttning i slutan och jag satt mitt på och kunde rida med i rörelseriktningen utan att han sköt över mig på fel sittben. Vi gjorde det bara i skritt idag för att få in systemet men nu känns det som vi är på en möjlig väg till lösning.
Vi tränade även övergång från skritt till trav med en hög samling. Ove går vid sidan och jag rider in i en väldigt kort samlad trav. Lilleman skjuter in baken och blir jättefin. Förhoppningen är att han ska bli ännu starkare i sin samling så vi kan få till det på tävling så småningom.
Vi höll på i 40 minuter med avslutningsskritten. Lilleman var så avspänd och nöjd efter passet. Precis så som det ska vara tycker jag.
Man ska vara glad när det går bra. I vår hästvärld går det hela tiden upp och ner så man ska passa på att njuta när det är bra. Det gör jag idag.

Läkt hovspricka!

Idag har jag varit på Ultuna med Lilleman och fått honom skodd fram. Hans hovspricka är nu borta efter drygt ett år, nästan 1 1/2 år faktiskt. Lillemans hovar växer mest i tårna och då sprickan har suttit långt bak på hoven så har det gått så långsamt men idag så var den borta. Han fick nu vanliga skor med sidokappor. Ringskon behövdes inte längre tyckte Roger hovslagare, utan det var bättre att han får en större kontakt med strålen i marken för att stimulera genomblödningen i hovarna. Hovarna var torra men det är inte så lätt att göra något åt. Han kan gå ute på natten så daggen fuktar hovarna eller stå i fuktig halm i boxen. Jag får se hur jag gör. Vågar inte ha honom ute på natten, hingst som han är, men fukta halmen kanske jag kan göra. Det känns i alla fall som ett ÄNTLIGEN. Det har tagit lång tid.

Familjeforskning

För tio år sedan fick familjen Löfberg ett erbjudande om att vara med i en familjestudie om vår hälsa. Då fick vi genomgå en hälsoundersökning, ta blodprov, blodtryck, fettmätning, svara på frågor m.m.
Idag var det dags igen. Jocke var inte hemma men vi andra tre åkte. Jocke får åka dit i augusti.
Vi fick fylla i en omfattande enkät om kostvanor, rök-och spritvanor, träning, om man haft några hälsoproblem m.m. De tog blodprover, flera rör. Stefan och jag behövde bara ett stick men på Micke, stackaren, fick hon sticka tre gånger innan alla rören var fulla. (man får sämre kärl när man blir äldre, hm). Sedan fick vi göra en skelettröntgen för bentäthet. Apparaten skannade även av fett -respektive muskelmassa. Det tog ungefär 30 min /person. Avslutningsvis tog hon blodtryck och mätte fett i "gäddhänget" och på skulderbladet. Vikt och längdmätning gjordes också. Sammanfattningsvis kan vi väl säga att några av oss behöver gå ner lite/lite mer i vikt. Alla hade väldigt bra bentäthet, ingen fara för benskörhet här inte. Vi hade en bentäthet som låg på en betydligt lägre ålder än vad vi i verkligheten är. Känns mycket bra. Alla hade ett helt normalt blodtryck till Stefans glädje framförallt, som alltid är orolig för blodtrycket.
Undersökningen tog några timmar men det kändes mycket meningsfullt. Det är inte ofta man får en så gedigen hälsogenomgång, aldrig egentligen, så nu vet vi mycket om hur vi mår. Känns bra och nu ska vi se över kosten lite så får vi se vilket resultat det ger.
Om tio år är det väl dags igen. Känns faktiskt riktigt kul. Mig får de gärna forska vidare på om det inte är värre än så här.