Förlovade: Stefan och Mickan

Älskade Stefan och Michaela (Mickan)  har förlovat sig idag den 29/2-2012. Tänk att vår lille kille har blivit så stor. Vart tog alla åren vägen?  Stefan var så glad när han ringde och berättade det och det riktigt hördes hur lycklig han är. Det är det enda som betyder något. Önskar dem all lycka och att de får ha det riktigt bra tillsammans.

Kvällsridning med Jocke

Det var länge sedan sist som Jocke och jag red tillsammans. Kommer faktiskt inte ihåg när det var sist så det var inte igår kan jag säga.
Jocke red Cimon och jag Lilleman och vi var i Wermes ridhus. Jocke tyckte Cimon kändes riktigt fin och att han var stadigare och väldigt uppmärksam på hjälperna. Bra gjort av Louise i utbildningen av honom. Lilleman kändes bra idag. Han går så mycket bättre på pelhamet än vad han gör på kandaret. Tänk att det kan vara sådan skillnad på vad man använder för bett. Jocke och jag hade en trevlig kväll i ridhuset.
När vi kom hem åt vi lax och till efterrätt varsin semla. Det är ju bara tisdag en dag i veckan så det gäller att passa på.

På bilden rider Jocke Cimon för ca 1 år sedan.

Julhundar

Mycket hundar är det hemma hos oss och då saknas ändå Luzette på bilden.
Försökte i julas få alla hundarna på samma bild men lyckades inte riktigt. Det blev fyra av fem. Qiqqi och Zelma på ryggstödet. De är ju dansk/svenska gårdshundar och då ska man sitta högt upp och ha utsikt över allt och alla. Moa och Strumpan har den lägre positionen. Korta ben och lång kropp gör det inte så lätt att balansera.

Att köpa ridkläder

Igår ville Louise shoppa sa hon. Hon skulle köpa ridbyxor så hon hängde med in till Enköping när jag skulle köpa hästmat. Först tittade vi på Granngården men där fanns inga som hon ville ha. Sedan åkte vi till två andra butiker. Hon provade några par på det ena stället men tände inte riktigt till. Jag tyckte att det var fantastiskt att vi kollat i tre butiker totalt men inte köpt något. Riktigt bra gjort av två hästtokiga shopvilliga tjejer tyckte jag för det brukar alltid finnas något. Vi bestämde att vi skulle åka till ett ställe till, Liqusini i Ramsta. Det skulle vi inte ha gjort för där fanns ridbyxorna med stort R för Louise. Det var ett par lila helskodda, tuffa med en del kul detaljer från HV Polo. Louise var såld. Hon hittade även ett par mjukisbyxor som var snygga och en jättemjuk tröja som hon inte kunde motstå. Jag strosade runt och hittade ett par grå Vertigoridbyxor som jag provade, knallade runt med och som jag inte ville ta av mig så de fick följa med hem. På ett reaställ hängde en röd softshelljacka av märket Cavallo som fick hänga med i samma påse som ridbyxorna. Så kan det gå.

 

En olycka händer så lätt

Wilma på sin förra ponny Primus våren 2011

Wilma, en av mina hoppelever på onsdagarna, har gått omkull med sin ponny idag. Wilma var på hoppkurs på Lurbo och skulle ta en sista studsserie innan lektionen skulle avslutas. Då hände det som inte får hända men som tyvärr händer ibland. Wilmas ponny Akilles snubblade på en bom och gick omkull och Wilma ramlade av och skadade sig. Det visade sig senare att hon brutit nyckelbenet. Hon fick åka ambulans till Akademiska sjukhuset så det blev dramatiskt för alla inblandade men mest för Wilma förstås och hennes mamma Madde. Madde var inte med när olyckan hände för hon hade gått ut ur ridhuset så hon hörde braket och Wilmas aj, aj, aj. En mardröm för en mamma.Nu hoppas jag att Wilma snart är uppe på hästryggen igen och att hon inte har så ont.  Jag brukar kalla Wilma för " Fröken hoppa högt" för hon gillar när det blir höga hinder och det hoppas jag att hon gör framöver också trots vurpan idag.

Tävling igen

Louise och Cimon debuterade idag på 1 m i Stäket. Det gick bra. Noll fel och en ny rosett. Duktiga. Louise tyckte att Cimon stod emot lite inne på banan och Louise fick gå på honom lite. När vi lastade in honom i transporten kissade han massor. Han kissade till och med två gånger efter varandra. Cimon måste ha varit så kissnödig inne på banan att han såg näckrosor. Jag tror inte jag har sett en häst kissa så mycket någon gång.

Cimon och Louise tävlar

Idag har Louise och Cimon tävlat i Lurbo.
Framridningen började på utevolten. Inga problem då Cimon var själv där. Han har haft jobbigt på framridningen tidigare för han gillar inte att komma för nära okända hästar och på framridningarna är det ofta rätt rörigt och speciellt i unghästklasser som Cimon går i.

Här har de kommit in på framridningen i ridhuset. Cimon klarade av den mycket bra idag. Han var lugn och riktigt samarbetsvillig och inte alls så spänd som han varit på tidigare tävlingar. 

Nu är det strax dags för start. Louise och Cimon spanar in banan.

Cimon seglar över första hindret. Hindren i klassen är 95 cm.

Flyger över hinder nummer 4.
Cimon och Louise hoppade utan fel. De gjorde en jättefin runda och fick en rosett med sig hem. Tydligen var det bara fem av 21 som gick nolla. De är så duktiga. Nu börjar det bli dags för lite högre hinder.

Tibbe :Saknade hästar

Satt och tittade på gamla foton och hittade de här bilderna på Tibast (Tibbe) och Jocke. Den första är på Strömsholms terrängbana 30/8 2006.
Tibbe var född 1996 och ¨Jockes andra stora häst. Tibbe var e. Pomme Royal
- Utrillo. Vi hade honom i fem år och Jocke tävlade upp till 130 cm i hoppning och lätt fälttävlan. Kan väl påstå att Tibbe var en rätt svår häst. Han var otroligt känslig och blev det inte precis rätt så kunde han stanna på hinder. Han var väldigt känslig men också mycket tillgiven och personlig. Jocke lärde sig en massa på att rida honom. Tibbe var aldrig svårhanterad. Tyvärr bröt han kotbenet i massa småbitar när han gick i en liten sjukhage och gick inte att rädda. Det var drygt fem år sedan. Tibbe fattas oss .

Bilden ovan är från 22/4 2005 när Jocke och Tibbe tävlade i Västerås.

"Teknikens under"

Detta med datorer och mobiltelefoner och alla tillhörande funktioner är inte min starka sida.  Blir frustrerad när det inte funkar som jag tycker att det ska funka. Hatar långa instruktionsböcker och kan sällan läsa mer än någon sida innan jag har fått nog. För krångliga och obegripliga. Har nu en Ipad och till den finns ingen instruktionsbok. Den ska vara så enkel så att man inte behöver det har jag fått som förklaring. Nå ja. I går filmade jag Louise med min HTC mobil och efter ett tags knappande lyckades jag lägga upp en film på FB när hon hoppade Cimon. Trodde jag. Ingen film dök upp under kvällen. Jag tänkte att jag får väl pröva en gång till och gjorde det på fm idag. När jag återigen skulle kolla om den nya uppladdningen hamnat i FB fanns plötsligt det första försöket och det stod att den laddats upp för tre timmar sedan???? Det var ju 14 timmar sedan!!. Helt plötsligt hade jag två uppladdningar med samma sak. Lyckades få bort en uppladdning för det blir ju lite trist att se samma film mer än en gång.
Sedan skulle jag titta på filmen på FB. Tror ni det gick? Inte då för jag hade inte Adobe Flash Player installerat i datorn. Tror ni att det gick att installera? Inte då, för min bärbara dator tillhör jobbet och den är låst för egna installationer av program. Så inget är enkelt. Jag fortsätter att titta på filmen i mobilen och ni andra som har rätt program installerade i datorn tittar där när fina Cimon och Louise träningshoppar.

Kall ridning

Vissa kvällar är det motigare än andra att gå ut och rida. Idag var en sådan. Dåligt med sömn, lång dag på jobbet och drygt en timme i stallet morgon och kväll och en god älggryta till middag fick mig att längta till en skön soffa framför brasan. Temperaturen ute var -14. Louise satt och våndades hon också men så sa hon att hon ville till ridhuset för Cimon behövde jobbas. Ja, ja, vilken rolig hobby man har tänkte jag och masade mig upp ur soffan. Sedan gick det faktiskt riktigt lätt. In med hästarna i släpet och så iväg. Kallt var det så jag skrittade fram med ylletäcket på Lilleman och om mina ben. Så skönt. Mot alla regler så behöll jag mössan på¨idag. Brukar aldrig hända men en svinkall hjälm utan öronskydd lockade inte. Lilleman skötte sig och kändes ok. Han var lite seg men jag hade hoppat över sporrarna så det gjorde nog sitt till. Jag red lite lösgörande i alla gångarter. Louise och Cimon var mer ambitiösa. Louise jobbade med skänkelvikningar och övergångar och gjorde det superbra. De var så duktiga. Nu har de tagit ett steg till på utbildningstrappan. Det är tydligt.  Det var faktiskt inte så kallt att rida som jag trodde.
Nu hemma igen, i soffan, framför brasan och jag är så nöjd att vi kom iväg. Bra att Louise satte fart på mig.