Madelen utan i & e på slutet: Köpa en ny snippa!

Madelen utan i & e på slutet: Köpa en ny snippa!
Ja, vad kan man säga om dessa barn. Valters funderingar är ju helt fantastiska. "Köpa en ny snippa". Vad fick han det ifrån? Min yngste son Jocke var 4 år när han kom tassade till sin pappa Micke. Micke märkte att Jocke hade något som han ville fråga om så han böjde sig lite framåt så att Jocke skulle kunna viska i örat. Jocke sa " Pappa, göra barn, häftigt va?" Micke blev lite ställd för han hade ingen aning om hur pass insatt Jocke var egentligen hur det verkligen går till eller om det var själva barnet han var mer intresserad av. Efter lite prat så kom Micke fram till att det var själva görandet som Jocke var lite intresserad av. Jag vet inte vad Micke svarade Jocke men det var säkert något klokt.

Höanalys

I juni 2010 tyckte Micke att vi skulle ligga på lite i höskörden. Den 6 juni körde vi in flera lass hö. Så tidigt har vi aldrig skördat hö förrut. Jag försökte bromsa honom lite och talade om att hö kör man in vid Midsommar. Micke stod på sig och ville köra för han sa att man vet aldrig hur vädret är då. Så här i efterhand vet vi att det var alldeles strålande väder då med.
Men
Höt skördat den 6 juni hade mycket höga proteinvärden förstås. Först blev jag lite orolig för det men så tänkte jag att det kan passa stona när de börjar bli högdräktiga. För några dagar sedan var jag och kollade höanalysen med Eva på Kraft. Hon la in alla värdena i sitt program och så sa hon. "Det enda du behöver ge som tillägg är mineral med vitaminer. Du behöver inte ge något annat tillägg.Du har ett superhö för dräktiga ston." Jippie vad bra. Där sparade jag en massa pengar. Tack Micke för att du stod på dig. Det hö vi körde in vid Midsommar har bra värden för ett "normal" hö så det blev också bra till de andra hästarna. Det är så skönt att man har bra grovfoder.

Lilleman hoppar

Äntligen kan man kanske säga. Lilleman gjorde sina första hopp i kväll sedan i mars. Han fick bara hoppa några låga hinder och trava lite cavaletti men han var så duktig. Jocke var riktigt nöjd han med. Det har tagit lång tid för Lillemans hov att läka. Nu hoppas vi att den håller och att vi kan fortsätta att belasta hoven. Jocke satt och glassa lite också med Lilleman. Han gjorde galoppombyten i var 4:e steg.
Jocke och Lilleman var med på ponnytjejernas hoppträning. Det var Louise och Cimon också.
Alla var jätteduktiga. Wilma och Primus hoppade nästan 80 cm högt hinder på slutet och Ellen och Filippa hoppade 100 cm. Det är så kul att se hur de utvecklas hela tiden och blir säkrare och mer medvetna över vad de gör när de rider och hoppar. Snart är det dags för laghoppning för dem. Det blir spännande

lönesamtal

De närmaste veckorna ska det bli ungefär 50 st lönesamtal med alla medarbetare på Liljegården. Jag har funderat på hur jag ska göra i år med dem. Jag har precis gjort de flesta utvecklingssamtalen för det tar lite tid när jag har så många. Jag tycker det är bra med utvecklingssamtal. Det är en möjlighet att prata med var och en om jobbet, vad man vill, mål, arbetsinsatsen och utvecklingsbehov.
Nu är det lönesamtalen som gäller. Det ska vara klart till den 7 mars. De direktiv vi har fått är att vi ska bedöma arbetsinsatsen och prestationen hos varje medarbetare. Potten som ska fördelas är 480:- per medarbetare. Alla är garanterade 100:-. Jag tänker ställa en enda fråga: Vad är det som du bidrar med utöver ditt uppdrag som anställd som motiverar en löneförhöjning?
En ganska tuff fråga men ganska bra tycker jag. I uppdraget ingår så mycket. Man ska ha kundfokus, vara engagerad, ta ansvar, ha ett bra bemötande, jobba med kontaktmannaskap, samarbeta internt och externt, tänka på ekonomin, göra det man har kommit överens om, fullfölja sina individuella åtaganden, vara en god arbetskamrat och så vidare. Det ingår alltså mycket. Det ska bli spännande att få höra vad mina medarbetare kommer att svara på frågan. I morgon börjar det.

Snabb tappsko

Idag var hovslagaren här och skodde Cimon och Lilleman. De blir alltid jättefina om fötterna. Hovslagaren är verkligen duktig. Han har fått till Lillemans trasiga hov jättefint och fått till balansen i den. Nu är det knappt 1,5 cm kvar av den uppverkade sprickan. Lilleman fick ringskor fram den här gången. Sulorna togs bort idag och det känns bra för då kan man ha koll på strålen i hoven igen. Han har plattan kvar över sprickan som extra stöd.
Cimon fick bakskor på sig för första gången. Det behövs nu när vi rider mycket och det är så isigt och hårt. Hovslagaren fixade hästarna själv och jag fick vara på jobbet.
Jocke släppte ut dem i hagen på em. När jag skulle ta in dem så tog jag Lilleman först som jag brukar. Cimon for runt i snön som en tok när jag gick iväg med Lilleman. Hann tänka tanken: Måtte skorna sitta kvar när jag kommer tillbaka". Cimon är nämligen specialist på att trampa av sig framskor. Vad tror ni? När han kom in i stallet saknades höger framsko. Ut och leta i snön men det gick ju självklart inte att hitta. Till råga på allt hade han trampat sig lite också. Inget allvarligt men än då. Det är så typiskt. Nyskodd och skon ryker på några timmar. Han har alltid boots på sig i hagen men det hade inte hjälpt idag. Han är fortfarande så unghästig och har ingen koll på sina fötter. Nu har jag skickat ett SMS till hovslagaren:"När kan du komma och slå på en tappsko." Inget roligt för honom en fredagkväll men vad gör man. Tur att han bor två km bort bara. Han har inte svarat ännu??!!

Tjatig hund

Vi har en hund, Qiqqi, som är tjatig. Hon ger sig inte. Ibland är hon som en trotsig 3-åring. När jag ska blogga så står hon bredvid soffan och puffar upprepande gånger på min vänsterarm. Hon vill att jag ska klappa henne hela tiden, inte skriva på datorn. Qiqqi kör med nosen på min arm, puffar och puffar. Hon ger sig inte. När jag slutar skällgnäller hon och tittar bedjande på mig.
När vi är i stallet så ska hon ut för att strax vilja gå in i stallet igen. Hon skäller till bestämt och så ska man öppna dörren för henne. När man är ute så ska hon ut och när man är inne ska hon in. Så här är det på vintern när det är kallt för då måste stalldörren vara stängd.
På havrelådan ligger det ibland morötter. Då står hon nedanför och låter för hon vill ha en morot. Hon ger sig inte förrän hon har fått en. Om man inte ger henne en morot hoppar hon upp på lådan och river ner morötterna och biter sönder en eventuell påse.
När det blir natt så ska hon sova i min säng, under täcket. Det har hon alltid gjort. Hon har en fleecefilt vid mina fötter som hon ligger på och täcket ska vara över henne. Om jag drar av henne täcket så går hon upp till huvudändan och "kräver" att jag ska lyfta täcket så hon kan komma under det igen. Gör jag inte det så puffar hon ända tills jag gör det. Tjatig med andra ord.

För kallt

Nu tycker jag att det räcker med vinter. Minus 21 grader nu i kväll och minus 28 i morse när jag gick upp. Det är för mycket. Vattnet fryser, bilarna "morrar" när man startar dem. Värst är om vattnet ger upp i stallet. Det är många hästar som är beroende av det. Vi har vattenkoppar med el men det räcker inte riktigt. Efter Contezzas kolikanfall så känns det ännu viktigare att kunna ge dem vatten i tunnan också så att de får i sig tillräckligt. Nu i kväll fick de varmvatten i tunnan så den är ok i några timmar. I stallet är det minusgrader men de två där har också hinkar så det funkar där också. I hästduschen rinner vattnet hela tiden så det funkar också, ännu.
I går frös vattnet hos Majri ett tag. När jag kom dit så kom det inget ur kranen i köket. Vi satte en fläkt mot hennes pump och efter några minuter kom vattnet. Hon hade inte tänkt på att höja elementet i pumprummet så det var därför det la av.
Kossornas vatten fryser i baljan men Micke pumpar i två gånger om dagen. De äter ensilage så de får en del vätska där också. En elvattenkopp står högt på listan till kossorna. Det skulle förenkla arbetet.
Det känns som att det är alldeles för mycket vinter nu. Massor av snö i fredags och svinkallt nu. Jag vill ha vår, i alla fall fina vårvinterdagar med sol och "varma" husväggar där man kan sitta och njuta. VÅR, var det.

Bilen såld

Det gick ganska enkelt faktiskt. Det kom två polacker. De startade bilen, kikade under huven, öppnade alla dörrar och prutade lite och så sa de:" Vi tar den". Vi vill betala i Euro. Fick ringa till Stefan som fick räkna om summan. De tog upp en sedelbunt ur fickan, precis på det sätt som man kan förvänta sig av bilhandlare, och räknade upp pengarna. Kändes lite så där, man är inte så van att sälja bilar. Jag kollade personuppgifterna med polisen, tog pengarna, skrev ett kvitto och så fick han skriva på registreringsbeviset. Enda strulet är att sommardäcken är på Mickes jobb i Kungsängen men däcken skulle de hämta i morgon. Det var inga problem för dem. I morgon lägger jag registreringspappret på Posten och så är min gamla trotjänare ett minne blott. Den har varit bra men nu är det slut. Kia Sorento är det som gäller nu. Den får dra 3,5 ton så det räcker för mig. Bilförsäljare tänker jag inte bli när jag blir stor.

Sälja bil

Nu ska vi sälja vår Terrano. En trotjänare som vi har haft i 11 år. Den har inte vållat oss några störra bekymmer faktiskt. Den har bara gått. Motorn bara går och går. Det som krånglade var 4-hjulsdriften i våras då jag helt plötsligt körde fast i en snödriva vilket aldrig hade hänt. Det visade sig att den var paj men det kunde ordnas. Först var den på en bilverksatd där man bytte ut hjulnaven mot nya och sedan var allt frid och fröjd. Trodde jag. Jag körde inte med 4-hjulsdriften förrän jag åter igen körde fast i snön vid första snöstormen i november. " Vad f.n, sa jag. Den firma som fixat den på våren fanns inte längre och bilmecken själv hade ingen lust att hjälpa mig. Jag hade inte använt 4-hjulsdriften sedan reparationen för jag hade litat på att allt var ok, 7000:- fattigare. Jag lämnade den till en bilmeck i Örsundsbro. Han kollade och sa:" Det är felmonterat! "Det är därför det inte fungerar". Jag var lurad. Lagen om alltings djävulsskap slog alltså till igen. Örsundsbromecken rättade till allting och sedan har den gått som smort. Bilbesiktningen gick som en dans och den är recondad så den är som "ny" fast den har gått 34 000 mil. Bra bil faktiskt. I snöstormen igår gick den som hemtjänstbil och den tog sig fram till alla kunder. Bilen är en klippa.

Brandvarnare

Skrivet av min son Stefan på facebook och kommentarer är från hans kompisar
Stefan - Va gör man när brandvarnarfan åker i golvet och börjar tjuta? Inte nog me att man ska få tinitus och psykstress-utbrott? Nej nej skiten e ju radioaktiv också så man verkligen ska säkra döden.... nu ligger aset ute i snön och nu får vi se vem som håller ut längst

K- man tar ur batteriet? :)

H- stefans brandvarnare går ju på kärnkraft ser du väl att han skrivit

Stefan - precis de e ju en sån här smart jävel som "håller livet ut". sen när skiten håller på å dö så släpper den från taket å dödar ägaren för att uppfylla garantin

K - Ta på dig ett par tjocka handskar och dra ut uranstavarna ur skiten bara

K - sen sätter du in dom i en bit kopparrör och slår igen det i båda ändar och gräver ner det i bakgården = slutförvaring

H -alltså kunde de blivit en ny thernobyl katastrof mellan Uppsala och Enköping nyss ?

K - tjernobyl.... nej du tjernobyl är sandlådslek i jämförelse med vad en härdsmälta i en brandvarnare kan orsaka

H - har du fått tyst på brandvarnarn nu då stefan?

Stefan - skiten gav fan efter 1 timme i kylan... nu ligger den och skäms
Kan man säga att de tre läser till ingenjör...

Duktiga tjejer

Det är så himla roligt att träna Frida, Ellen och Wilma. De är så duktiga på sina fina ponnier. Vi har hoppträning varje onsdag. Idag hoppade Wilma med Akilles för första gången. Lille Primus hade tappat en sko och då fick hon ta Akilles istället. Eller som hon sa: "Det är tur att man har två ponnier". Hur som helst så tränade vi på att hoppa bana. De börjar komma så långt att vi kan träna finesserna i hoppningen. Förr var det lite "hej och hå, flytväst på" men nu finns det känsla, fina förhållningar, sits-ändringar, blick och anridning t.ex. De försöker alltid göra rätt och tar till sig instruktioner. Det är så roligt, stimulerande och givande. De går framåt. Wilma fick till sin första hoppning på Akilles så bra. Hon har blivit så säker och är kaxig på ett positivt sätt. Det är skillnad från i våras då Primus var en liten buse med henne. Mål som de har satt upp är att träna vidare under våren för att kunna rida i lag tillsammans, div 3, hoppa lättare klasser utan fel och rida dressyrtävling. De ska vara med i Ekohus-cup alla tre och då ingår både hoppning och dressyr.
Mammor, systrar, kompisar och syskonbarn sitter på läktaren och har det trevligt under träningen. Idag var även Jocke, Louise och Cimon med. Cimon var duktig. Louise red. Cimon är "valpig" men tycker det är roligt och går med öronen framåt hela tiden. Jocke var "hjälptränare" och var med på banan. Mycket uppskattat.
Det viktigaste av allt är att vi har det roligt och att alla åker hem glada och med en bra känsla inombords. Det ska vara kul att hålla på med hästar.

Natt i stallet

Då var det dags igen. Contezza hade kolik i går när vi kom hem från Ove träningen. Jag hade sett henne vid 12-tiden och då var det ok men när vi kom hem 16 så låg hon i uteboxen. Det var ingen tvekan om att hon hade kolik igen. Det var en månad sedan hon hade det. Jag gick i ca 1 timme och sedan sa Jocke: "Du har ju redan betalat självrisken så ring veterinären på en gång". Och det var nog tur det för hon hade duktigt ont i magen och totalt under kvällen så rullande hon fast tre gånger så att vi fick rulla runt henne.
Veterinären kom från Distriktveterinärerna. Contezza fick smärtstillande, lite lugnande och tarmavslappnande, blev slangad med vatten och parafin. Veterinären var duktig och fick snabbt in slangen genom näsan ner i magen. Contezza bråkade inte mycket alls. Veterinären kände även i tarmen. Hon trodde hon var förstoppad.I övrigt kändes det ok.
Jag fortsatte att gå med Contezza, 15 min och sedan vila en stund och så gå igen. Hon bajsade några kluttar vid 23 och sedan kom det lite till några gånger. Vid 00.30 bajsade hon en mer rejäl hög så då fick hon lite betfor med mycket vatten som hon slafsade i sig. 02 låg jag i sängen. Äntligen! Upp igen klockan 06 och då hade hon bajsat två gånger till. Hon fick gå ut i hagen till stona. Jag åkte hem vid lunch och då både drack hon och bajsade när jag var i hagen. Nu i kväll har hon fått Pro-Paste och mer betfor med mycket vatten. Hon får även stå inne en stund så att jag kan se hur bajset ser ut.
Jag vet inte varför hon har fått kolik två gånger nu. Kanske är det så att hon skrapar i marken och får i sig "ruttet gräs" eller så är hon känslig för något. Hon äter hö, havre, mineral och vatten. Det borde inte vara någon risk tycker jag. Veterinären kunde inte heller ge någon ledtråd. Jag får väl ta ett maskprov och kanske kolla hennes tänder. Det känns i alla fall lite oroligt. Jag "hatar" kolik.

Fast under huset

Ibland undrar man hur hundar tänker: Jag kom hem efter att ha varit och hämtat havre. När jag öppnar bildörren hör jag ett hundskri från trädgården. Jocke kommer samtidigt ut från stallet. Skriket fortsätter. Vilken hund är det och vad har hänt. Vi rusar över gräsmattan, plumsar över snön, skaren bristen och vi tar oss fram till "mormorsstugan". Under huset är hunden, vilken hund? På huset är det en mycket låg torpargrund som består av stenblock. Vi försöker titta in mellan blocken och ser en liten nos, Zelmas. Hur har hon kommit under där? Jocke tycker att det är en dum hund och har ingen större lust att hjälpa till. Zelma gnyr och kryper mot ett litet mellanrum där jag kikar in. Jag får nästan inte in handen men lyckas få tag på henne och kan dra, lirka ut henne i mellanrummet. Zelma är smutsgrå, dammig och glad. Hon kryper upp i min famn. Även Jocke tycker att det var bra att hon kommer ut och alla är glada.
Zelma fick duscha och smutsvattnet var grått. Tur att hon inte var tjockare än vad hon är för då vet jag inte vad vi hade gjort.
Hur tänkte Zelma egentligen när hon pressade sig in inder huset? Kanske det var något som "lockade" henne. Så smart var det i alla fall inte.

Tant

Då har man blivit tant. I morse skulle jag gå ut med Lilleman och Cimon (hästar)till hagen. Det var skithalt. Gled som en tok och kunde knappt hålla balansen. Fick hålla/stödja mig i grimman på respektive häst för att inte ramla. Lilleman är inte helt enkel att leda då han kan vara lite på tårna och han kände att jag inte hade något vidare fotfäste så han testade lite hyss på vägen ut till hagen. På vägen tillbaka till stallet för att hämta Cimon kände jag mig som Bambi på hal is. Jag gick som en gammal tant. Det var bara rullatorn som fattades. Den hade kanske varit bra att hålla sig i.

.
Slutsats: Köpa broddar som man kan sätta på skorna. - Tantvarning eller klokhet. Var och en får avgöra.
Intersport fick besök och där fanns det broddar som var lätta att dra på skorna.
Intaget av Lilleman gick som en dans. Jag gick så stadigt på isen så och Lilleman hade inte en chans att tjafsa med mig.
Så nu är jag tant.

Påsättning

Får man skriva så? Jag kanske ska skriva parning. Zelma har träffat Navarras Gottröragrabben, Ludde, i em. Vi hade bestämt möte på IKEA´s parkering i Uppsala. När jag kom dit så fick Zelma gå en liten promenad och sedan skrev vi parningsavtal. Sedan tog vi ut "kärleksparet". Ludde var het på gröten, eller på hugget. På hans dagis finns det två löptikar så han har laddat upp i två veckor. Raskt påhopp på Zelma som ville ha lite förspel. Hon blev lite överrumplad så hon smet ut ur kopplet och sprang iväg över parkeringen ut mot E4. Ingen bra upplevelse,lydnaden var inte så bra, men när jag skrek stanna med mycket hög stämma så stannade hon. Det var några skräckfyllda sekunder innan hon var under kontroll igen.
Ludde undrade vart hon skulle. När Zelma kom tillbaka blev han glad och så blev det en parning på direkten. De satt fast i ca 20 minuter så det blev bra. Vi hade ingen publik på parkeringen för den var tom. Skönt. Lite privat vill även hundar vara. På torsdag ska Zelma träffa Ludde igen och sedan hoppas vi på fina valpar som kommer att födas 1 april.