Ibland undrar man hur hundar tänker: Jag kom hem efter att ha varit och hämtat havre. När jag öppnar bildörren hör jag ett hundskri från trädgården. Jocke kommer samtidigt ut från stallet. Skriket fortsätter. Vilken hund är det och vad har hänt. Vi rusar över gräsmattan, plumsar över snön, skaren bristen och vi tar oss fram till "mormorsstugan". Under huset är hunden, vilken hund? På huset är det en mycket låg torpargrund som består av stenblock. Vi försöker titta in mellan blocken och ser en liten nos, Zelmas. Hur har hon kommit under där? Jocke tycker att det är en dum hund och har ingen större lust att hjälpa till. Zelma gnyr och kryper mot ett litet mellanrum där jag kikar in. Jag får nästan inte in handen men lyckas få tag på henne och kan dra, lirka ut henne i mellanrummet. Zelma är smutsgrå, dammig och glad. Hon kryper upp i min famn. Även Jocke tycker att det var bra att hon kommer ut och alla är glada.
Zelma fick duscha och smutsvattnet var grått. Tur att hon inte var tjockare än vad hon är för då vet jag inte vad vi hade gjort.
Hur tänkte Zelma egentligen när hon pressade sig in inder huset? Kanske det var något som "lockade" henne. Så smart var det i alla fall inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar