Snösnösnö

Känns som om jag kan få igen det men jag gillar snö. Efter allt jä..a regnade så är det mycket bättre. Synd att det inte hann frysa lite i marken bara innan den kom men det kanske ordnar sig i helgen då det blir kallt. Vore så himla skönt att slippa leran några månader nu. Jag har tvättat hästben varje dag i flera månader, nästan hela sommaren också. Usch säger jag bara. Nu vill jag ha vitt och fint och lite fruset till i mars. Cimon och Lilleman har snösulor och brodd i skorna för Magnus var här och skodde dem i torsdags. Perfekt tajming med andra ord. Hundarna busar massor i snön så att det yr.Det är fler som gillar det alltså.

Hornsgatan

(1000:- i Monopol) och där är jag uppväxt under mina första 15 år. Hornsgatan 55  1 tr var adressen. Jag gick på Södermalmsskolan 1-6 och Rålambshovsskolan 7-8. Jag tränade friidrott med Hammarby, red på Östermalms ridskola, spelade piano på Götgatan, dansade på Långholmsgatan och gick på scouterna tvärs över gatan. Det var lättillgängligt och fanns mycket att göra och jag var intresserad av mycket. Det var något varje dag, ibland två saker, men på fredagarna åkte vi ut till Stockmossen.
Idag var jag i Hornstull, i grannhuset till där Domino låg, på workshop hos Kravmärkt yrkesroll. Jag kunde se Hornsgatan hela dagen. Jag kan säga att jag inte saknar det. Tunnelbanan passerade Mariatorget där jag brukade gå av när jag skulle hem som ung. Tunnelbanan är en skum upplevelse tycker jag. Vilket tempo på människorna. Alla småspringer eller går med snabba steg. Håller man ner tempot så muttrar folk runt omkring en att man stoppar upp och är i vägen. Skönt att man bor på Stockmossen numera och slipper eländet. Allt har sin tid.

Hovslagardags

Idag har hovslagarMagnus verkat 6 hästar. Det går så himla bra. Jag fick tvätta 20 ben (5 hästarx4) från massor med lera för att om möjligt bättra på hans arbetsmiljö. Denna lera gör mig tokig. Sedan åkte vi till Dahlins där Mavour går med sina hingstkompisar. Som den exemplariska ettårs hingst han är så skötte han sig jättebra. Lämnade kompisarna i hagen, gick in i ett tomt stall, blev avborstad den värsta leran från hovarna och verkad med klinga. Mavour stod lugnt och åt pellets under tiden. Ibland förvånar hästarna mig. De som man tror ska sköta sig är lite stökiga och de man tror kan vara störiga står som ljus. Nu är alla fina om fötterna och i veckan kommer han tillbaka och skor Cimon och Lilleman.

Fredaaag

Äntligen! Det har varit en körig vecka minst sagt så nu sitter jag här och gäspar medan Micke lagar mat.
De två dagarna i Nyköping var ganska bra. Jag trivs jättebra att jobba ihop med min kollega som är med. Uppgiften som vi hade att intervjua äldre om hur de har det när de bor på ett äldreboende hade vi lyckats alldeles super med. Vi var egentligen de enda som gjort uppgiften som vi skulle, att skriva berättelserna  i jagform, och reflektera, på vilket sätt man kan bo och använda boendet som en resurs att ha ett meningsfullt liv. Det finns en hel del förbättringsområden kan jag säga. Nu har vi fått nya uppgifter till nästa gång. Det finns att göra.
Det som inte var bra var att precis när vi kom till Nyköping och Scandic så blev två av  kursdeltagarna bestulna på sina handväskor i restaurangen. Det var massor med folk som höll på att hämta mat och hitta platser. De hade hängt handväskorna på stolen och lagt jackan över. I den här röran så fanns det två tjejer av utländsk härkomst som såg lite udda ut. Jag såg dem gå runt men tänkte inte på att de kunde vara tjuvar men det var de. Jäkligt fräckt gjort. Det dröjde en stund innan väskstölden upptäcktes och då var de borta förstås. Polisen kom snabbt men det fanns inte så mycket att göra annat än att ta upp anmälningar. Förbannat också att min tidigare erfarenhet av tjuvar inte förstod vad som var på gång innan det var försent.

Strumpan

Dobwest Lill-Strumpa är den sista hunden ut av vår hundflock. Strumpan är en Basset Artesien Normand och mamma till Moa. Hon är bara några veckor yngre än Qiqqi, alltså 11 år. Micke och Jocke hämtade henne i Värmland. När jag ringde till dem i bilen så sa Jocke på frågan hur hon var:" Hon är helt fantastisk. Hon är som sammet att ta på". Strumpan är vår utställningschampion. Hon är svensk, dansk och internationell champion. Det var en tid när Micke var som mest på utställning med henne när han ringde till Jocke och mig när vi samtidigt var på hästtävling och hans standardfråga var alltid: " Hur många rosetter har ni med er hem? Själv har jag tre." (eller något liknande) Han och Strumpan hade alltid flest. En sommar var vi i Danmark på utställning och då vann hon massa rosetter. Domaren älskade henne.

Strumpan bär stolt sin hare skjuten efter drev av henne

Strumpan har också jagat en hel del. Hon är rådjursren och det innebär att hon bara jagar hare och räv. Hon har gått bra i skogen. Nu jagar hon bara om hon rymmer. Det händer mycket sällan tack och lov. Hon börjar bli gammal i kroppen och Micke har beslutat att det får vara färdigjagat för Strumpan. Jag tror hon tycker det är helt ok. Hon ligger kvar i soffan numera när han ger sig iväg med ryggsäcken.

                                    Strumpan med sin nyfödda valpkull 2008

Spännande vecka

Fullspäckad vecka framför mig men det ska bli kul. I morgon chefsutbildning i Enköping. På tisdag blir det att skriva klart den Strategiska verksamhetsplaneringen för Liljegården 2013 och Arbetsmiljöplanen för 2013. På onsdag och torsdag är det Salutogent nätverk i Nyköping som gäller med frågan hur man kan använda ett äldreboende som resurs om man bor där. Det blir andra gången på drygt en vecka som jag ska till Nyköping. Hanne och jag var där förra veckan och intervjuade tre boende på ett jätteboende med 154 lägenheter. Kan säga att det inte hade samma positiva karaktär som Liljegården. Partisk är jag men det går inte att jämföra. På fredag tänker jag se till att Liljegårdens planer skickas in så att jag kan koppla bort det. Som tur är kommer Ella och hennes kompis att bo här i veckan och hjälpa mig med hästarna. Det hade kört ihop sig annars kan jag säga. Nu ska vi äta god middag med Jocke och Louise.

Stockmossens Moa

Moa är född 2008. Hon är en av 8 valpar som Strumpan valpade. I kullen var det 3 hannar och 5 tikar. Det blev lite dramatiskt när Moa var 8 veckor. Hon skulle egentligen inte ha blivit kvar på Stockmossen. Micke hade valt en annan av tikarna men ödet ville annorlunda. läs länken om ni undrar: http://www.stockmossens.dinstudio.se/text1_63.html

Moa är en otroligt snäll hund. Hon har tagit hand om Luzen sedan första dagen hon kom. De ligger ofta tillsammans och sover och busar för fullt när de är ute.

Moa jagar hare, rådjur och räv.Det älskar hon.

För en dryg månad sedan blev hon opererad för blåsstenar i massor i urinblåsan. Nu äter hon ett specialfoder och mår hur bra som helst. Idag har hon varit ute i skogen med Micke och jagat.

                                                            Moa  6 veckor

Luzette

Luzen på harjakt med GPS pejlen på ryggen

Luzette, eller Luzen som jag kallar henne, är född 8 april 2011 och är vår yngsta hund men vår högsta. Hon är en luzernstövare och är en av Mickes jaktkamrater. Hon jagar hare. Hon har börjat sin karriär. Ibland går hon mest Micke i hälarna och ibland jagar hon som sjutton och då är det en lycklig hundägare som kommer hem med sin GPS och visar hur hon har drivit. Micke tror mycket på henne så det kommer att bli bra. Nästa jaktchampion??? Kanske.  Hon har varit på utställning en gång och då fick hon exellent och CK i juniorklass. Hon är fin alltså.

Luzen 6 veckor

Hemma är hon en snäll hund. Hon skulle aldrig göra något elakt. Hon älskar Micke. Hon blir alldeles till sig när han kommer hem. Hon är en jäkel på att skälla/yla. Det är både på gott och ont. I skogen under jakt är hon super med sitt skall. Hemma på Stockmossen är det inte lika roligt när hon "ylar" i trädgården på något som ingen vet. Hon har en förkärlek till att göra mest oväsen vid våra hyresgästers hus (mormors hus,)och härbret där Jocke och Louise bor. De blir tokiga på henne och det blir jag också. Det ska väl bli bättre och hon ylar/skäller inte hela tiden när hon är ute.  En annan egenhet hon har är att hon inte vill äta mat. Det har lett till att Micke ibland får handmata henne, haha, för hon behöver äta om hon ska kunna jaga. Knepigt är det. Vi har aldrig haft någon hund som inte vill äta tidigare. Luzens bästa kompis är Moa, en av våra bassets artesien normand.

Luzen och Moa sover middag

Zelma

Zelma är född 2006. Mamma till henne är Qiqqi och en annan Easy Jump´s hund som heter Micke är pappa. Zelma har haft tre kullar med valpar 2-6-6 stycken. Eventuellt parar jag henne en gång till i vår. Hon är en otroligt snäll hund. Hon skulle aldrig göra någonting dumt, morra eller bita. Hon är alltid glad, nöjd och tillfreds med livet. Hon gillar att vara ute. Hon kan vara ute i timmar och kolla runt och hålla ordning på gården. Hon älskar att ligga på lådan på verandan och spana ut över Stockmossen. Där kan hon ligga i timmar trots att det är kallt. Hon gillar att åka bil och är lätt att ha med sig. Hon har gått flera lydnadskurser och agilityträningar. När hon var med på dem så fick jag koppla henne när vi fikade annars fortsatte hon att öva på hindren själv. Tråkigt nog tar hästarna så mycket tid så jag hinner inte åka iväg och träna med henne just nu men så småningom kanske. Zelma "mopsar" aldrig upp sig mot de andra hundarna i flocken. Hon bara är.

Våra hundar: Qiqqi

Äldst i vår hundflock är Easy Jump´s Qiqqi. Hon är en dansk/svensk gårdshund född 2001. Henne köpte jag av uppfödaren Monica Söderström när hon var 8 veckor. Jag hade nästan samtidigt som hon föddes kört över min första dansk/svenska gårdshund Easy Jump´s Fiona med bilen  hemma på gårdsplanen så att hon dog. Familjen var i chock, sorg och förtvivlan när jag ringde Monika. Som tur var hade hon en valpkull som var precis född och där fanns Qiqqi. Qiqqi har haft 4 valpkullar med totalt 24 valpar. Hon är ett fantastiskt sällskap och är med mig i stallet varje dag. Hon grejar med sitt och jag med mitt. Ibland tuggar hon på en hästbajs men för det mesta föredrar hon en morot som hon snor från hästarna. Hon är en jäkel på att fånga råttor och möss. Hon käkar inte upp dem utan lägger fram dem som en trofé så att jag kan se dem. Qiqqi är mamma till vår andra dansk/svenska gårdshund Zelma. De hänger oftast ihop och bryr sig inte så mycket om Mickes tre hundar. Det är Qiqqi och Zelma som hör ihop och de sover båda på fleecefilten i min säng, under täcket förstås. Nu börjar Qiqqi bli lite gammal. Hon hoppar inte över stängslet lika lätt som tidigare, hon är ibland "lite sur" och hon har tappat sin givna position som nummer ett i flocken.

Jobb, Jobb, Jobb

Det är lite mycket just nu. Jobbet tar mycket fokus och en viss stressnivå infinner sig ibland.
Tur att hästarna finns som avkoppling och andra tankar.
På jobbet har jag snart avverkat 45 utvecklingssamtal med fantastiska medarbetare som alla har kunden i fokus för sitt arbete. Helt strålande. Vi har ett uppdrag tillsammans med olika arbetsuppgifter. Kunden ska behandlas som den individ hon eller han är utifrån de önskningar, behov och krav som finns hos kunden. Det har alla medarbetare fattat. Det är kul och givande att prata enskilt med alla medarbetare om våra mål, arbetsuppgifter, arbetsinsats, samarbete, bemötande, ansvar, arbetsmiljö, kompetens, framtid, chefen, jag alltså, och utveckling men det tar på krafterna. Jag hoppas att alla känner att samtalen ger något för det gör de för mig. Det är också en chans för mig att påverka vilken riktning vi ska ha på fortsatt arbete och vad jag förväntar mig av var och en.

Nu blir nästa arbetsområde att skriva 2013 års Strategiska verksamhetsplanering och arbetsmiljöplan. Jag har gjort det 3 gånger nu så det går ganska lätt men det tar lite tid och kräver en hel del tankeverksamhet. Som tur är har alla medarbetare tillsammans jobbat fram tre områden som vi ska fokusera på under 2013 på planeringsresan i augusti. De är: eget ansvar, kontaktmannaskap och dokumentation/kommunikation. Mycket arbete är därför redan gjort. Duktiga medarbetare har jag. Tack för det.