Dobwest Lill-Strumpa är den sista hunden ut av vår hundflock. Strumpan är en Basset Artesien Normand och mamma till Moa. Hon är bara några veckor yngre än Qiqqi, alltså 11 år. Micke och Jocke hämtade henne i Värmland. När jag ringde till dem i bilen så sa Jocke på frågan hur hon var:" Hon är helt fantastisk. Hon är som sammet att ta på". Strumpan är vår utställningschampion. Hon är svensk, dansk och internationell champion. Det var en tid när Micke var som mest på utställning med henne när han ringde till Jocke och mig när vi samtidigt var på hästtävling och hans standardfråga var alltid: " Hur många rosetter har ni med er hem? Själv har jag tre." (eller något liknande) Han och Strumpan hade alltid flest. En sommar var vi i Danmark på utställning och då vann hon massa rosetter. Domaren älskade henne.
Strumpan bär stolt sin hare skjuten efter drev av henne
Strumpan har också jagat en hel del. Hon är rådjursren och det innebär att hon bara jagar hare och räv. Hon har gått bra i skogen. Nu jagar hon bara om hon rymmer. Det händer mycket sällan tack och lov. Hon börjar bli gammal i kroppen och Micke har beslutat att det får vara färdigjagat för Strumpan. Jag tror hon tycker det är helt ok. Hon ligger kvar i soffan numera när han ger sig iväg med ryggsäcken.
Strumpan med sin nyfödda valpkull 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar