Löper

Löper: Tiden - i morgon ska verksamhetsberättelsen vara klar för Liljegården 2010. Jag är inte klar. Känns stressigt. Systemet Stratsys som det ska skrivas i kan/fattar jag inte. Saker försvinner, trycker antagligen på fel knappar, men än då. Ska även redovisa mål med siffror och antar att det är i procent det ska redovisas i. Känns inte helt säkert. Måste få till det i morgon.
Löper: Zelma - på tisdag ska hon paras med en snygg dansk/svensk gårdshundskille som heter Navarras Gottröragrabben. Deras date blir i Uppsala. Hoppas Zelma gillar honom. Om det blir något så föds det valpar 1/4 och de kan vara leveransklara 1/6. Perfekt inför sommaren.

Ponnymätning

Igår mätte Jackie och jag ponnier på Täby AtG klinik. Det är så välordnat och bra där. Personal finns på plats och håller ordning. Boxar finns att ställa in ponnier i under tiden. Det går fort och smidigt och vi mäter "på löpande band". Det blir ingen direkt kö och i princip ingen väntetid utan folk droppar in allt eftersom. Vi hade mätt nästan alla till kockan 13.30 och därefter väntade vi på tre till som anmält att de skulle komma lite senare. Strax efter tre var vi klara och klinikens personal var glada för det för då kunde alla göra klart för fredagsmys. När vi kom till Bålsta på väg hem ringde de från kliniken om att ytterligare en ponny hade kommit 15.55. De hade inte ringt och sagt att de skulle vara så sena så det var ingen som visste om dem. De får komma tilbaka till nästa tillfälle. Det var inte mycket att göra åt det. En bra dag var det. Nästa tillfälle för mätning blir den 25/2.

Ett av mina ston - Suzette

Suzette f. 1991
Suzette och Mia

Det här är fina Suzette som jag fick ta över i april- maj 2010 från Mia Westergren. Suzette är en halvsyster till Matador som Kyra red VM och OS på i början av -90 talet. De har samma mamma och far är Grundstein II (en Graphitsom som gått svår dressyr).

Kopierat informationen från stall Gumsbos hemsida om Suzette:

Suzette är född 1991 i Finland hos Kyra Kyrklund. Som ettåring kom hon med Kyra till Flyinge där hon sedan växte upp och utbildades innan hon såldes som avelssto till Bastängens Stuteri utanför Enköping. Där fick hon ett föl e. Bernstein innan de beslöt sig för att minska verksamheten och annonserade ut henne som rid och avelssto. Mia som var på jakt efter ny ridhäst såg annonsen, åkte dit, tittade och blev kär i den då 5-åriga Suzette... Den kärleken består och sen den dagen har de hunnit ha mycket roligt ihop och har tävlat hoppning upp till Medelsvår med bra resultat.

Suzette är en härlig häst med rätt inställning till livet. Snäll och vänlig att ha och göra med men med mycket framåtanda och 'go' vid arbete. Hon är en häst med ett självförtroende som få och som älskar att tävla och visa upp sig - då är hon verkligen i sitt esse. Hon har bra gång med stort register och lätt för samling och hade säkerligen kunnat göra mycket bra ifrån sig på dressyrbanan om inte valet föll på hoppning. Hon hoppar trevligt, är mycket rädd om sig och har ett stort hjärta. "

Suzette är 20 år i år och är AB-premierad. Än så länge har hon fått tre avkommor, varav Mia har "Stanza" kvar. Suzette är nu dräktig med Fighting Alpha och beräknas föla 27/6- 2011. Suzettes andra avkomma Surrender finns hos Elin Robertsson i Husby-Sjutolft utanför Örsundsbo.

Cimon

Vi har en häst som heter Cimon. Han är snart fem år. Han fyller år i mars. Cimon är ganska stor, 168 cm, och är efter Feliciano och så är gamla Chamie mamma. Det är hoppstam på honom kan man väl säga. Cimon är en schysst häst. Han vill alltid ställa upp. Pigg och glad i stallet även om han inte gillar att bli störd i maten. När man håller på med honom tycker han är skönt och han gillar att bli riden. Jobbar alltid på och försöker göra det han tror är rätt. Det är så roligt att se honom utvecklas. Vår tränare Ove S är lyrisk och tycker att han ska bli dressyrhäst. Jocke och Louise gillar att rida honom och tycker att det går framåt. Målet i år att starta honom i unghästklasser i hoppning och kanske någon enklare dressyr i höst. Jag har bara ridit honom en gång men jag har kört honom när han bara var 1 1/2 flera gånger. Peter D hjälpte mig då med det. Samtidigt körde vi in en av Peters travare. Den hästen springer väl in en del pengar nu antar jag. Cimon ska ha en annan karriär så det tar lite längre tid än travarna. Ove S menar på att när man är "lite äldre" typ min ålder, så ska man låta ungdomarna börja med ridningen. När Cimon fyller fem ska vi börja rida på Cimon Ove och jag. Två månader kvar alltså.

Bilden är från maj 2009 när Cimon var tre år.

Matintresserad son

Stefan är mycket matintresserad. Det har han varit i flera år. Det ska vara mat utan tillsatser, det ska vara ekologiskt och så vidare. Han läser innehållsförteckningar vilket jag sällan gör.
Förra helgen slaktades en av småtjurarna och igår skulle vi bjuda på oxfilé för vi skulle ha vänner på besök. I fredags inhandlades resten av middagsmaten av Stefan och Micke. Tidigt på fm ringer våra vänner, deras son Gabbe är troligen magsjuk. Elände för honom och mycket tråkigt att vi inte kan träffas som vi har bestämt. Jag ringer till Stefan och han ställer frågan: "Vad gör vi med all god mat". Vi kollar om dina svärföräldrar, Lena och Olle, kan komma istället, sa jag. Kul sa Stefan, jag ringer dem. De kunde som tur var och Stefan blev lugn igen. Middagen bestod av förätt: skagenröra, räkor och sikrom på rostad bröd. Varmrätt: Oxfilé, hemmagjord bearnaissås och svampsås, ugnstillagad vanlig potatis och sötpotatis och sallad. Efterrätt:hemmagjord parfait med punsch.
Oxfilén var jättefin och mör. Stefan stod för den mesta matlagningen och han blir duktigare och duktigare. Det är så roligt att han är så intresserad. Alla lät sig väl smaka. Tack Lena, Olle och Mickan för att ni kunde komma. Det var supertrevligt.

Pigga hästar

I kväll åkte vi till Wermes ridhus med Cimon och Lilleman. De var pigga kan man säga. Antagligen rör de sig inte så mycket i hagen nu när det är halt. När vi kom fram sadlade vi på dem och Jocke fick rida Lilleman direkt. Cimon longerade jag en stund innan Louise hoppade upp. Cimon som nästan aldrig brukar bocka eller busa vid longering gjorde det en del idag så det var nog bra att han fick rasta av sig en stund innan ridningen. Lilleman kan vi inte longera då han hoppar runt som en tok när man gör det. Risken att han ska skada sig blir alldeles för stor. Jocke tog det väldigt lugnt med Lilleman. När han ridit en stund satt jag upp och skrittade honom ett tag till. Vi ska sätta igång honom nu så det blir några veckors lugn ridning. Louise red Cimon i alla gångarter och det såg riktigt trevligt ut. Cimon blir starkare och starkare. Det märks framförallt i traven som börjar se riktigt bra ut. Eftersom vi går mot bättre tider, vår, så kommer ridningen att gå lättare och lättare.

Körkort

I måndags började Jocke sitt nya jobb som soldat. Ett krav innan han skulle börja var att han hade ett B körkort. Det har ju varit lite trögt med körkort för Jocke som en del av er vet. Han är 21 år nu så det var hög tid. Han började med nya körlektioner under hösten. Han har tagit några lektioner tidigare innan han gjorde lumpen. Körningen gick bra men det gick sämre med teorin. Att sitta och läsa i en teoribok var inget för honom. Han köpte körkortsprov som man gör via internet. Då blev det lite bättre fart på honom. När han var nästan klar för uppkörning gick körkortstillståndet ut. Han hade haft det i 5 år och sedan ska det förnyas. Det hade inte Jocke tänkt på. Han fick vänta med de sista körlektionerna och skjuta upp uppkörningen i några veckor tills han fick det nya tillståndet. Förra måndagen gjorde han teoriprovet och det gick bra. En del gjord. I torsdags körde han upp och klarade uppkörningen i första försöket,superbra. Körkortet klart fyra dagar innan jobbet började. Ganska iskallt gjort av honom, men det gick. När han ringde till mig efter uppkörningen sa han: " Jäkla skit" Jag tänkte direkt att det gick åt skogen förstås. Sedan fortsatte han:" Nu måste jag köpa mig en bil också".

chipmärkning

I kväll har jag varit och chipmärkt två föl. De var födda i somras och skulle väl ha gjorts senast i september men ägaren hade inte hunnit med. När jag chipmärker så lägger man in ett chip i halsmuskeln. Man använder en grov kanyl som chippet ligger i och så trycker man in den i muskeln som en spruta och så "injecerar" man chippet. Fölen var jättesnälla och stod helt stilla. Jag har även gjort identitetsbeskrivning och ritat deras signalement. Jag tar även ett DNA-prov på svanstagel. Det är en herrans massa blanketter som ska fyllas i så det tar ca 25 min per häst innan allt är gjort. Det gäller att få med allt och få det rätt.
Chippet kan läsas av med en avläsare så det är med hästen hela deras livstid. Ett bra sätt att kunna identifiera hästar. Alla har sitt eget nummer och det finns infört i deras pass, identitetshandling.

Råttdöd

Uppdraget avklarat. Fällan gillrades med en ostbit och ställdes på mjölhyllan. (ordning i skåpet just nu) I morse när Micke öppnade dörren så satt den "så fint" i fällan. Stendöd. Synd för den men i vårt skafferi hade den inget att göra, så det så.

Oväntat besök

Oväntat besök idag i skafferiet. Där vill man inte ha sådana besök som vi hade idag, nämligen en råtta. För ca 1 månad sedan ramlade en råtta ur skåpet när jag öppnade dörren en sen kväll. Jag skrek, hundarna fattade ingenting och råttan kutade iväg och försvann. Borta.
I veckan som var hittade Stefan en pyttemus i en förpackning tortillini. Den hade vi inte hjärta att ha ihjäl så den släpptes ut utanför huset.Den var väl lika snabbt inne igen men den har inte synts till, ännu.
I morse var det lite mjöl utanför skafferiet. Aha! Sanering behövs. Jag började rensa och tog hylla för hylla. Jag började högst upp. Plockade försiktigt undan sak för sak. På andra hyllan hände det: En råtta sprang upp på min hand/arm, jag skrek för fullt, råttan ner på golvet och kutade iväg. Jocke låg och sov men han vakande inte.
Nu får det vara nog. Skafferiet är rensat och rengjort och i natt blir det råttjakt med fälla. Nu ska den "djävuln" dö. I vårt skafferi ska den inte vara.

Tjurslakt

Idag har Löfbergsgrabbarna slaktat en av våra tjurar. Det var en stor rackare som var precis 1 år som skulle förpassas till frysboxen. Han har gått tillsammans med flocken och har haft ett bra liv. Vi brukar ta någon av tjurarna till slakt någon eller några gånger varje år. Det är fantastiskt att få äta eget kött som man vet inte innehåller något konstigt. Just nu håller grabbarna på att mala köttfärs i köket av de bitar som inte ska hänga och möra i en vecka. Själv håller jag mig "undan". De klarar sig så bra utan mig. Jag har fått ta hand om mockning, matlagning, tvätt och disk istället så det är inte orättvist.

Jobb...

Veckan har varit fylld med jobb. Mina arbetsdagar går fort. Det händer hela tiden saker. Golvplattor släpper, brandlarm löser ut, ytterdörrar funkar inte och bilar krånglar. Medarbetarna jobbar på med våra kunder. Där händer det också saker. Nya kunder ska ha hjälp och det omgående och då krävs det en stor flexibilitet och vilja att göra ett bra jobb, och det finns det. En planering måste ruckas på för att lösa de uppgifter som kommer in under dagens arbete. Det ställer krav på medarbetarna. Det är halt väglag och det snöar. Hemtjänsten kämpar på på halkiga vägar.
Idag fick vi även snabbt ordna en plats på Liljegården och på några timmar hade en lägenhet städats, möblerats och den nya kunden var på plats och var väldigt nöjd. Då krävs det också att medarbetarna "gnor på" och får saker och ting gjort och det snabbt. Det finns en mycket stor vilja till att ta hand om våra kunder på allra bästa sätt.
Igår hade vi besök av två politiker från Centern. En från riksdagen och ett kommunalråd. Det känns mycket bra att de kommer ut till vår verksamhet och ställer frågor om hur olika saker fungerar och vad vi i verksamheten ser för möjligheter och svårigheter. Detta tar man sedan med sig till det fortsatta politiska arbetet. Vi kan alltså påverka och det känns bra.
Jag håller på med utvecklingssamtal och har gjort hälften ungefär. Känns mycket bra att träffa var och en och prata om hur man ser på uppdraget, mål, eget ansvar, mig, vad som är viktigt att vi fokuserar på, utveckling med mera. Jag har en fantastisk personal.

Gapa stort

Dagen har ägnats åt besök på veterinärhögskolan, Ultuna, i Uppsala. Jocke och jag lastade Lilleman och for iväg i snöyran.
Lilleman har två tandfrakturer i underkäken. De hade han med sig från Tyskland när han kom till oss. Antagligen har man använt en metallrulle någon gång när man har velat titta honom i munnen. Det resulterade i att två tänder är spräckta, fraktur kallas det. Jocke tyckte redan när Lilleman kom att han inte kändes hundra i munnen när han red men jag skyllde på att han var ny, vi kanske inte hade ett bett som han var van vid och att Lilleman var ovan vid oss. Han var ju även besiktigad och då ingick mun -och tandkontroll. Efter nästan ett år åkte vi i alla fall och kollade då vi hade hittat en vargtand som kanske var orsaken. Veterinären så att visst hade han en vargtand men att den inte var något problem men problemet var att han hade tandfrakturer som måste åtgärdas. Veterinären sa att det skulle göras av Torbjörn Lundström som är den i Sverige som kommit längst som hästtandläkare. Elände med Lillemans tänder. Jocke sa: Jag sa ju att det var något tokigt med Lilleman och du lyssnade inte". Det dåliga samvetet slog till.
Första gången vi var hos Torbjörn så gjorde han rent i/under tänderna. Det luktade "död grävling". Det fanns även var och annat jox i frakturerna. Torbjörn har en hel klinik med tandläkarutrustning för häst och det är väldigt professionellt. Det finns röntgen, kamera, borrar, lampor och en massa instrument för tandvård. Kliniken har han i Söderköping men ibland är han även på Ultuna och det var där vi var idag. Hade inte åkt till Söderköping i det här väglaget med transport.
När vi kom fick Lilleman lite lugnande och sedan satte Torbjörn i gång. Lilleman sov stående och hade huvudet på en kant och munstege i munnen för att hålla upp den. Torbjörn sitter på en pall nedanför/framför Lilleman och behandlar. Han sa att det såg bra ut, han fick slipa på några tänder för hästtänder växer hela tiden och eftersom två av tänderna är skadade så "mal" han inte maten mot dem så då växer tänderna i överkäken och blir då vassa. Själva frakturerna så bra ut och tandköttet runt omkring. Inget tydde på någon infektion eller något annat elände. Skönt.
Lilleman fick kvickna till en stund och sedan åkte vi hem igen. Nytt besök om 4-6 månader.
Det ser lite groteskt ut när man håller på i en hästmun. Allt är så stort, alla instrument, och arbetsställningen är inte den bästa men det funkar och det viktiga är att hästarna inte går och har ont i munnen. Det är ju inte naturligt för dem att ha bett i munnen och man får då ha koll att de inte får skador av det.

Dräktiga ston

Jag har fyra ston, varav två är 20 år , Madde och Suzette, och ett är 25 år, Chamie. Contezza är bra tre år så hon är väldigt ung i sammanhanget. Madde och Suzette är dräktiga och ska föla i vår. För Madde blir det första gången. Suzette har tre avkommor sedan tidigare. Jag är alltid lite orolig inför fölningar. Det är så mycket som kan gå fel. Jag vill inte börja oroa mig ännu men för Madde är det bara fyra månader kvar. Det går fort. De börjar bli lite runda om magen och det är de sista månaderna som tillväxten ökar så det kommer att öka fort nu, magomfånget. På Stockmossen har det genom åren fötts ungefär 90 föl så jag har varit med om många fölningar. De allra flesta har gått bra och det måste man komma ihåg. Ungefär 1/3 av fölningarna har vi missat helt så när man har kommit ut för att titta till stoet så har det stått ett föl där och allting har gått bra. Perfekt egentligen.
I några fall har det inte gått bra och då har vi alltid varit på plats som tur är. Det är sådana krafter som sätter igång vid en fölning och sedan är fölen så känsliga. Man är på helspänd.
Än så länge går de dräktiga stona i lösdriften. De äter hö, havre och mineral. Vi har bra hö med hög proteinhalt så det lär räcka för dem ett bra tag till. De ser ut att ha det bra i lösdriften och det traskar omkring i hagen och ibland kör de ett race.
Chamie, 25 år, är nästan värst. Hon sätter fart och det finns inget som hon väjer för om hon har bestämt sig för att komma först. Det är bra för dem att röra sig mycket och de ser fina ut. På bilden nedan är det Chamie som precis har fölat och det är Cimon som har kommit ut. Det var i mars 2006 som han föddes.

Träning med glädje

När man åker från en träning ska man känna sig glad och nöjd. Det gjorde jag och Louise idag.

Jag har hållit på med hästar i över 40 år. Jag har tränat och tävlat. Det har varit åtskilliga timmar på ridbanor och i ridhus. När jag började var det fortfarande den militära pedagogiken som gällde. Det fanns inte så många ponnier så även om man var ung fick man rida stor häst. Min älskade farmor hittade Tant Ella, en legendar i ponnysverige, hon hade ponnylektioner på Östermalms ridskola så där fick jag börja. Jag fick alltså börja på ponny. Efter några år så började jag rida stora hästar och då var det den militära stilen som rådde. Det var inte så lätt och många gånger var man inte vatten värd.

När jag fick mina två connemaror, Juan och Bonnie, fick jag börja rida för Göte U. Han kom från den militära skolan men han hade förstått det här med barn, ridning och glädje. Att ekipaget är ett team och att om det ska bli framgång och att ryttaren ska ha vilja att fortsätta träna så måste det finnas glädje i det man gör. Han är en stor del i att jag har fortsatt med hästar genom alla år. Det har varit framgångar men även motgångar, ganska tuffa sådana som t.ex. förlust av hästar. Jag hela tiden kommit tillbaka till glädjen. Göte sa alltid att man måste kämpa för att uppnå något och att man måste förstå sin häst. Att hästen också en individ som kan ha en bra eller dålig dag och att man inte ska kräva mer än vad som möjligt av hästen eller sig själv.

Genom åren har jag alltid kommit tillbaka till glädjen och även försökt få Jocke att inse det. För drygt sex år sedan kom vi i kontakt med Ove S. Även han är uppfostrad i den militära skolan och en riktig hästkarl. Allt bygger på glädje i hans träningar och det är underbart. Varje gång man kommer dit möts man med sådan energi och glädje till hästen. Idag hade vi Cimon med oss. Louise skulle rida. Ove longerade Cimon en stund och sedan red Louise. Allt byggde på Cimons vilja att jobba och det ville han. Med små instruktioner till Louise fick de Cimon att röra sig taktmässigt, med spänst och med glädje genoföra passet. Cimon var så nöjd och Louise var så duktig. När vi åkte hem var vi alla tre nöjda och glada och det var Ove också. Precis som en träning ska vara. Känslan är positiv och man vill fortsätta. Det viktigaste alltså.

Lagen om alltings djävulskap

Vad innehåller den lagen? Några exempel
Idag: Hela Stockmossen fullt med snö som behöver plogas och forslas åt sidan: Traktorn trasig. Ett fäste till lastaren är avbrutet så man kan inte använda skopan.
Traktorn ska till en kille som kan svetsa: Kopplingen fungerar inte.

Tidigare i veckan: Man kommer hem lite tidigare från jobbet för att få en lugn eftermiddag: En häst har kolik och man får hålla på till klockan 02 innan det släpper med veterinär och promenader.
Man kommer ut i stallet för att släppa ut hästar och mocka: Vattnet sprutar från fyra sönderfrusna hål i vattenledningen och en häst står i "fotbad".

Det är några exempel från livet på landet. Varför händer det alltid också när man som bäst behöver sakerna t.ex. traktorn idag.

Jag brukar säga att jag själv har valt det här livet tillsamman med Micke så då får man lösa sakerna efterhand. Man får aldrig ge upp. Man får hjälpas åt. Micke är duktig på att meka och det är bra när man bor på en gård. Vi hade en överenskommelse i början på vårt liv tillsammans att Micke inte skulle behöva lasta hästar som bråkar och inte behöva meka, speciellt inte bilar. Han gillar inte det. Under de snart 26 år vi varit gifta har han ändå ställt upp på det. Han är snäll och duktig. Han har lärt sig efterhand. Ibland står han med en instruktionsbok i handen, ibland googlar han på internet men han klarar det och han ger inte upp. Han är även med när hästar ska lastas i transporten. Vi fortsätter att jobba på så länge det är roligt och vi orkar.

Snö...

Snön har vräkt ner hela dagen. Jag blev väckt i morse av att mobilen ringde, Det var en hemtjänstpersonal som hade kört fast hos en kund. Hon undrade om jag kunde hjälpa henne. Det var klart att jag skulle försöka hjälpa henne. Det har hänt flera gånger de senaste veckorna att jag har dragit upp hemtjänstbilarna från diken, fastkörda i snödrivor och fast i backar. Den här gången satt man fast i en backe hos en kund ute på landet. När jag kom dit så satt hon fast i mitten av en backe, Jag vågade mig inte ner först för jag var osäker på om min bil skulle orka dra henne därifrån. Bestämde istället att jag skulle backa hemtjänstbilen ner för backen till släta marken och sedan backa ner min bil och så koppla ihop dem och köra upp igen. Hemtjänstbilen betedde sig konstigt och antagligen hade ena hjulet låst sig också. Efter en del krångel, skottande, svärande och knuffande så kunde vi koppla ihop bilarna och sätta fart uppför backen. Det var ett äventyr, genom ett smalt grindhål, uppför backen och ut på landsvägen där sikten är skymd för "säkerhets" skull. Som tur var kom ingen bil på landsvägen. Jag är väldigt nöjd med min Kia Sorento. Den klarar massor och är super att dra med. Stark. Vad hemtjänsten har för bilar talar jag inte om men det är inte fyrhjulsdrivna som min i alla fall. Förmågan att ta sig fram i snö med dem är inte så hög.
Önskade hemtjänstpersonalen lycka till och uppmanade henne att ta det försiktigt så åkte jag hem igen.

Efter några timmar var det dags igen. Den här gången satt man fast i ett snödrev på landsvägen och kom varken framåt eller bakåt. Jag sa: Jag kommer. Efter en stund ringde de och talade om att jag troligen inte kunde ta mig fram från det hållet jag skaulle komma utan att jag skulle komma från andra hållet i stället. En längre sträcka men ok. När jag kom ner till Örsundsbro ringde de och sa att de fått hjälp av en bonde med traktor och var på väg till Örsundsbro de också. Vi träffades på jobbet och där fick vi ringa till några kunder och anhöriga och fråga om möjligheterna att komma senare under dagen eller avstå vissa besök helt. Det gick bra som tur var.

Hemtjänstpersonalen gör ett beundransvärt jobb som tar sig fram i nästan vilket väglag som helst till alla våra kunder. Idag var det extremt. Även de som jobbar i huset, inne, gör även de ett beundransvärt jobb som tar sig till jobbet i alla väder. Det har hänt någon gång att man inte kunnat ta sig fram och någon gång har några fått stanna kvar efter kvällsarbetet och sova kvar.

Nu mot kvällen har det slutat att snöa och blåsa. Förhållandena har blilvit bättre.

Hemma har Micke plogat och ungdomarna har skottat tak. Det behövdes verkligen. Hade det blivit plussgrade hade kanske taket rasat över uteboxarna. Nu är det helt avskottat så det klarar sig. I morgon måste vi ta en del på vårt hus. Ytterdörren kärvar lite så det är tungt på taket.

Det är fint på vintern när solen skiner och all snö är skottad och i ordning men sådana här dagar vill man inte ha för många av. Det är jobbigt.

Början.....

Början är alltid svår. Det finns inget som är lätt om man inte kan det. Det här blir min start som bloggare. Jag har aldrig gjort det tidigare. Svårt? Jag vet inte ännu.
Vad ska jag skriva om? Familj, intressen, jobb, tankar, livet, framgång, misslyckanden, relationer. Det finns mycket och mitt bloggande blir säkert lite om allt möjligt. Det svåra med skrivandet är att jag som regel sitter i soffan med en dansk/svensk gårdshund som puffar på min vänstra hand. Hon vill att jag ska klia henne en stund i stället för att skriva. Jag gör det medan jag tänker men hon tycker inte det är tillräckligt. Därför börjar jag med lite om våra hundar.

I familjen finns det fyra hundar, Qiqqi och Zelma -dansk/svensk gårdshund och Strumpan och Moa -basset artésien normand. Gårdshundarna  gör precis det som rasen heter - de är hemma på gården och håller koll på allt som t.ex. katten höskullen, hästarna i hagen, grannarna i deras hus och inga okända/obehöriga finns i närheten. Kommer det någon så ger de skall, flyger det över gäss eller svanar så talar de om att de är på fel gård och sticker någon mus eller råtta fram nosen i stallet så är de snart ett minne blott. Alltså, de håller koll och ordning, deras ordning. Bassetarna är mera layback. De får fart när jaktryggsäcken plockas fram och de ska ut på jakt med husse/ hussarna men i övrigt så är det ganska mycket "gäspningar". Att få upp dem på morgonen kan vara värre än att få fart på tonårsbarn. Man får tjata, knuffa, locka och till slut dra dem ur soffan där de oftast sover. Då glider först frambenen ner och sedan följer den långa kroppen efter med en duns när bakbenen träffar golvet. I det läget har dansk/svenskarna redan varit ute på gården och "arbetat" i en timme eller så. Det är skillnad på raserna. Dansk/svenskarna vill vara med på allt som händer och vill alltid vara i närheten. Helst vill de också sova med matte. Det får de men de ska ligga på sin filt vid mattes fötter. Då får de även ha den nedersta delen på täcket över sig. Det finns med i beskrivningar om rasen att det är en "under täckes hund". Jag skulle aldrig ha en hund i sängen men man kan ju ändra sig, eller hur? De har i allafall bestämt att så ska det vara.

Stockmossens Zelma