Om 173 dygn

Micke, den inbitne jägaren, har idag avslutat säsongens jakt. Han har givetvis tagit reda på hur många dagar det är kvar tills det börjar igen att man får släppa hunden lös i skogen och det är 173 dygn. Den 21 augusti kan han tydligen släppa Luzen igen. Dagens jakt bjöd på ett fint hardrev där en duktig Luzen visade sin klass och haren visade sin list för den klarade sig. Nu är inte skjutandet det viktiga för Micke utan det är hundens arbete som väcker det stora intresset. Solen sken och de hade en härlig dag Micke, Stefan, Kenneth och Luzen.

Grisar på rymmen

Det är inte varje dag man möter fyra glada grisar på landsvägen vid Resta. Det tar någon sekund innan hjärnan fattar vad det är för något. Sedan blir det ett fniss för de såg för roliga ut. Utflykt, hippie, såg de ut att tänka. Men säg den lycka som varar. Med lite samarbete från oss som stannade till så vände de och kutade hem igen. Jag var mest glad över att det inte var Stefans grisar.

Zelma+Calle-Schewen=sant

Här är Calle-Schewen från Uppsala. Han är en ståtlig Dansk/Svensk gårdshundshane. Han är pappa till Zelmas blivande valpar. Hon har tre veckor kvar nu på sin dräktighet. Magen växer för varje dag. Det ska bli superspännande. Eventuellt finns det en fin tikvalp där som ska få stanna på Stockmossen. Qiqqi är 11 år, Zelma är 7 år så det är dags för en ny generation.

                                                       Zelma med sin andra kull

Årets första dressyrlektion

Det blev en spontan dressyrlektion för mig och Louise idag. Vi åkte till Fallet för att rida i ridhuset. Charlotta tittade in i ridhuset för att heja på oss och då frågade Louise om hon inte hade tid med en lektion. Det hade hon och det var jätteroligt och väldigt välbehövligt. Jag har haft det lite tungt med ridningen i vinter under tiden Louise varit borta. Det är inget kul att vara ensam i ridningen. Det har därför inte blivit någon träning i år men idag kändes det så kul. Vi jobbade mycket lösgörande i alla gångarter och mitt fokus är att hålla händerna stilla óch inte hålla på och bredda dem. Lilleman var duktig. På tisdag har vi bokat en ny tid med Charlotta. Kanske ska bli dressyrtant igen? Nej, det får vara färdigtävlat i dressyr. Blir det något mer så blir det i working equitation.

Säkerhetskontroll

Superbra att det görs innan flygning men en rätt "stökig" upplevelse.
Till Malmö: Ner med handbagage och jacka i var sin låda, ta ur Ipad från handväskan och lägga i ytterligare en låda och så handväskan i en egen. Sedan går jag genom metallkontrollen och det tjuter. Backa tillbaka och ta av armbandet och så går jag ín i maskinen igen, tjuter förstås, får ställa mig i en skokontroll med en fot i taget i den. Det tjuter i alla fall. Bara att gå tillbaka till bandet och ta av skorna och ställa de i en låda - igenom metallkontrollen igen, grönt - äntligen godkänd och får plocka på mig alla grejer. Hanne småler.
Till Stockholm: Kände mig rutinerad och tog av mig allt på en gång och det blev fem lådor på en rad. Jag är på väg in i metallkontrollen och blir då stoppad av kontrollanten vid bandet. Hon vill veta om jag har någon förpackning på mer än 100 ml i handbagaget vilket jag förnekar men hon vill se. Får öppna väskan och ta upp necessären och hon rotar igenom dem inför alla i kön. Hanne står och ler lite. Hon har checkat in sin väska och slipper hela proceduren. Hon är smart hon. Kommer igenom hela kontrollen utan tjut och när jag ska ta min handväska säger kontrollanten på den sidan att jag måste ta upp en vattenflaska ur handväskan för den får jag inte ta med mig, mer än 100 ml. Den kastas i en tunna och så är det klart när jag har samlat ihop alla grjer och fått ihop väskan.
Hanne och jag går och köper varsin Loka. Pust! Skönt att kontrollen görs så noga men det är en pärs. Nästa gång checkar jag in väskan.

Flygrädsla

Jag är flygrädd. Det kanske man inte kan tro men det har jag varit hela mitt liv. Jag har flugit en hel del. Jag gör det i alla fall och det har inte hindrat mig. Varför jag är flygrädd? Tror det beror på ett kontrollbehov och för lite kunskap om flygplan och flygning. Det har även hänt lite saker några gånger. Det har varit elfel, åsknedslag, snöstorm och motorfel men det har aldrig varit någon panik utan jag har både kommit upp och ner som beräknat. Försöker varje gång intala mig att det är lugnt men ångrar mig varje gång jag går i gången in i flygplanet men traskar vidare i alla fall. Nu har jag flugit Malmö tur och retur och det har gått jättebra. Vi hann knappt upp innan vi skulle ner och det var inte mycket skakningar eller konstiga ljud heller. Bra flygning. Måste erkänna att jag tog 5 mg sobril för att få bort den värsta oron och det funkar riktigt bra och är en hjälp för mig. Nu blir det nog flyget i mars också när Hanne och jag ska till Malmö igen på salutogent nätverk. Jag kan flyga.

Till Svalöv

I morgon är det dags igen för nästa träff i det salutogena nätverket. Den här gången är det Svalöv som gäller. Var ligger det? Måste erkänna att jag inte hade en aning innan jag tittade på en karta. Skåne är det och en bit utanför Malmö. Det blir flygplan i morgonbitti och en bil för att komma vidare. Gick inga vidare kommunikationer mellan Malmö och Svalöv. På den här träffen ska vi prata om kontaktmannaskap och vilka förutsättningar personalen får för att kunna klara uppdraget. Efter vår förra resa till Jönköping säger Hanne att jag ska köra och hon ska läsa kartan. Undrar varför? Kan bero på att jag gjorde fel på Iphonen sist så att istället för att komma in i Jönköpings centrum höll på att hamna i Uppsala. Ja, ja, man kan inte lyckas jämt och vi kom fram dit vi skulle. Jag gör som hon säger. Jag kör. Kul ska det i alla fall bli.
Jag kan flyga

Vad är viktigt?

Många gånger så behöver man få reflektera över det. I vardagen så bekymrar vi oss för olika problem som kan tyckas stora av olika anledningar. Men vad är det egentligen som betyder något? Familjen , mina två pojkar och min man, är det viktigaste. Att de är friska och har det bra är det som betyder allra mest. Stefan och Jocke har varsin jättefin flickvän och det gör mig så glad. Om något skulle hända dem skulle jag gå under. Att själv få vara frisk är också viktigt förstås. Jag hade bröstcancer 1999. Jag blev opererad, de tog bort en tårtbit av bröstet, och jag strålades. Hade tur att det inte fanns någon spridning. Var sjukskriven i tre dagar i samband med operationen. Det var mitt sätt att klara av det. Jag var inte sjuk och när den "jävla" knölen var borta så var jag frisk. Död och begraven var jag många gånger i tanken, ledsen och otroligt ensam trots nära och kära runt omkring mig. Så här efteråt så var det en tuff tid men livet går vidare och jag kom ut på "andra sidan" och det är jag ruskigt glad för.  Det är också viktigt. Under de senaste veckorna har två personer i min närhet drabbats av bröstcancer. Det är för djävligt. De har en tuff tid framför sig men det kommer att gå bra. Då reflekterar jag igen om vad som är viktigt......

Snökaos

Eller i alla fall en massa snö och oplogade vägar. Det ställde i alla fall till det för årets första hopptäning för Louise och Jocke. Grannarna hade kört i diket och man fick köra otroligt försiktigt i snöfallet. Det kändes som vansinnigt att då ge sig iväg med hästsläp 4 mil enkel resa. Efter lite diskussion så blev beslutet att stanna hemma och elda brasa och äta semla istället. Trist men klokt och gott.

Hämtat galt

Stefan håller fortfarande på med sina grisar. Han köpte fyra gyltor i våras och han har två kvar nu efter julen. Nu ska han starta grisuppfödning så idag skulle en galt hämtas från grannen för att köras hem till Fallet. Jag och Micke fick "order" om att ställa upp vilket vi så klart gjorde. Tog hästtransporten med oss och for iväg. Framme där galten fanns så tittade jag ut i hagen och såg en gigantisk galt. Jag frågade lite försynt om det var den stora som skulle med vilket det förstås var. Hjälp. Han väger nog 350 kg och hade rejäla betar. Ägaren sa att han var supersnäll vilket han också visade sig vara. Han, kallad för Daniel, traskade utan problem på transporten och stod helt still den korta resan. Framme så traskade han ur lika lugnt och följde sedan Stefan med en mathink i handen lugnt och fint till hagen. Inne i hagen bekantade han sig med gyltorna och det hela avlöpte väldigt lugnt. Nu hoppas Stefan på en "påsättning" och nya grisar om tre månader, tre veckor och tre dagar.

Kolla betarna på "Daniel".

Vad ska man säga?

Melodifestivalen?? Något som jag ser fram emot varje år och vill se men när jag väl sitter här och tittar så ruskar jag bara på huvudet. Vad hände egentligen när man tog ut låtarna som skickades in? Om de här var de bästa 8 av 32 som togs ut bland alla tusen bidrag som kom in, hur dåliga var inte de andra då? Det är en blandning av stilar och det är kul men.....Tror inte jag ska rösta idag. Den som jag tittade till på var Yuhio. Utseendemässigt stack han ut kan man lugnt säga.