Nu är vi på G

Jocke och Lilleman

Efter 10 lite mindre hästintensiva veckor så börjar vi ladda upp igen. Nu är Louise hemma så jag har en ridkompis och vi kanske även kan locka Jocke till att rida lite mer. Det var nästan så att han sa det själv idag. Den som lever får se men det vore väldigt roligt. Vi kommer att ha fyra hästar att rida och tävla om andan faller på. De är Lilleman, Cimon, Contezza och Cartman så det är ingen brist. Jag hoppas att ridbanan kan bli lite ridbar så vi har ett alternativ till att transportera till ridhus. Ridhuset är inte långt bort men det tar mera tid när man ska köra hästar och alla grejer för att rida.

                                                              Louise och Cimon

Släktträff

Zelma med sin tredje kull

Idag har tre generationer Dansk/svensk gårdshund träffats på Stockmossen. Qiqqi - mormor, Zelma -mamma och Iriz - dotter. Alla tre är de vita med gula tecken. Kan väl säga att varken Qiqqi eller Zelma var så glada över besöket i DERAS kök men Iriz var glad. Det verkade som om hon kände igen sig. Iriz kommer från kullen som föddes 12 maj 2012. Matte Susanne och husse Torbjörn hade semlor med sig som vi mumsade på. En mycket trevlig stund blev det.

Så trött

I kväll är jag trött, trött och trött. Efter en vecka med två dagars utbildning måndag, tisdag och full rulle på Liljegården på onsdag och två planeringsdagar med alla resultatenhetschefer torsdag och fredag så känns det så skönt att nu vara hemma. Fredag em avslutades på Täby galopp där jag och Jackie mätte ponnier. När det var klart hamnade jag i köerna mellan Rotebro- Stäket. Vilken tur att jag bara åker den vägen en gång i månaden. Bilköer är så tråkiga. Nu djupt nedsjunken i soffan, brasan tänd och ett gång snusande hundar runt omkring mig så är jag så nöjd med att det är fredagkväll och två lediga dagar framför mig. Härliga tider.

Ledarskap

Efter ledarskapsutbildning i två dagar där jag har lärt mig massor och fått möjlighet att reflektera över mig själv och mitt sätt att leda har jag bland annat kommit fram till:
1. Börja med att ge minst 3 positiva feed-back varje dag till medarbetarna. Inte tre till allihop för det blir ohållbart. Känns väldigt bra att försöka vända fokus. Lägga energin på det som är bra och fungerar än det motsatta.
2. Använda rummen - observera -tanke -känsla -vilja. Vilket bra verktyg att använda vid t.ex. samtal. Få grepp på vad det, problemet, verkligen gäller och sätta ord på fakta, hypotes, vilken känsla det skapar och vad man vill uppnå. Fungerar både på stora som små problem.
3. Att vara mer personlig i sitt ledarskap öppnar möjlighet till förtroende. Lär man känna sin chef lite bättre så ökar förståelsen och respekten för personen. Chefen är någon, Katarina. Att våga släppa in medarbetarna lite mer i min sfär. Det är något som jag ska pröva.
Det kommer mer tankar. Måste bara säga att jag har varit på många utbildningar genom åren men den här var bland de bästa. Det var väldigt konkret och det att vara i en grupp med människor som man normalt inte arbetar tillsammans med är mycket givande. Utveckling!

Som förr

Idag har jag ridit som jag gjorde som barn/tonåring ibland. Då hade jag ingen ridbana. Det har jag nu men den fungerar bättre som skridskobana just nu så det går inte att rida på den. Det är snö på den men under är det is så när jag provade idag så kändes det direkt att det var alldeles för halt trots snowgrips och brodd på Lilleman. Det fick alltså bli som jag gjorde förr. Jag red fram och tillbaka på vägen. Vändningarna gjordes vid "mormorshus" och så tillbaka till backen där jag vände igen. Det blir ca 200 m. Lilleman tyckte det var kul för han var pigg och glad men lite konstigt tyckte han nog att det var. Det var många timmar jag jag gjorde så förr i tiden och det funkade idag också. Härligt ridväder var det.

Strumpan

Vår älskade Dobwest Lill-Strumpa f. 2002-01-18 är död. Hon blev alltså nästan 11 år minus två dagar. Hon har varit skruttig en tid och i onsdagsmorse var hon riktigt dålig. Vi visste att hennes dagar var räknade men kanske inte att det var riktigt dags än. Strumpan visade att nu var det dags så Micke och hon tog sin sista promenad tillsammans. Tack älskade Strumpan för alla fina minnen du givit oss. Du var den snällast hund som funnits.

Cartman- en stjärna

Cartman traskade rakt in i transporten utan en tvekan, rakt ur transporten på Hormesta. Kollade runt på hästarna som gick i hagarna där, gick rakt in i stallet och in i sin box utan att göra en ansats till att tveka. I boxen började han äta ensilage. Ja happ, då var han installerad. Micke, som den gode make han är, åkte med som moraliskt stöd. Det var väl därför allt gick så bra.

Cartman ska bli stor

Cartman 1 dag gammal

Nu är det dags för Cartman att ge sig ut i stora världen. Kanske inte så långt bort men han ska till Hormesta och Jonathan för in/tilltidning. Han är lite riden med Louise på ryggen men nu är det dags för allvar. Cartman har i princip gått i lösdriften senaste halvåret så han har fått en dusch med svanstvätt, manen rykt och borstad. Liten häst ska bli en stor häst nu. Så liten är han inte direkt då han är drygt 165 cm. Ska bli jättekul att följa hans utveckling.

                                          Cartman med Louise på ryggen första gången

Parning i busken

Stockmossens Zelma är i kväll parad med Calle-Schewen. Båda två är dansk/svenska gårdshundar  förstås och Calle är en jättefin hane. Nu är planen att det ska bli fina valpar här om 8 veckor. Parningen skedde i buske i en liten park i Uppsala, så kan det bli. Deras kärlekssaga började hemma hos Calle. Det var mycket bus och luktande på varandra men det ville sig inte liksom. Zelma både ville och inte ville och Calle ville men var väldigt gentlemannamässig och ville inte "tränga" sig på. Efter en stund föreslog Calles husse att vi skulle gå ut med kärleksparet och ta en promenad. Lagom vi kom till parken så gick Zelma in i en buske för att lukta och vips var Calle där och det blev en bra parning. Superkul! Calles husse och jag fick tillbringa ungefär en kvart i busken vi med tillsammans med hundarna. Skönt nog kom det ingen förbi. Kändes inte som hundarna eller vi ville ha någon publik. Håll nu alla tummar på en "hög" med fina valpar i runt den 11 mars. De är dräktiga i 63 dagar som regel.

Zelma och hennes valpar från tidigare kull

Mygga

Sitter i soffan och läser FB. Vad kommer surrande? Det är den 10 januari och det är en mygga. Den landar på min hand och sticker mig. Självklart! Så nu sitter jag här med ett myggbett. Hade inte hjärta att slå ihjäl den.

Vaccination och ultraljudskoll

Alla nio hästarna vaccinerades igår mot influensa och stelkramp. Det gör man en gång per år för annars sprids smittorna och man får heller inte tävla. Stelkrampsvaccin fick bara lilla Maggie. Skönt att få det gjort. Vaccineringen måste göras inom ett år och som regel är man alltid ute i sista minuten men det här året hade jag tre veckor tillgodo. Braaa.

Suzette och Suezia 2011

Varken Madde eller Suzette var dräktiga. Det visste jag i och för sig redan för jag har sett brunster men det var bra att kolla att de är ok invändigt. Om Suzette mår bra i vår så gör jag nog ett försök till med henne. Det vore så roligt att få ett lite föl till med henne.

Dags för klippning

Jag har råttfärgat bebishår. Massor med hårstrån men tunna och spikraka har jag på huvudet. Jag har alltid betraktat mig som blond men det är jag inte längre. Har aldrig kunnat göra något roligt med mitt hår. När jag var ung, ungefär 20 år, försökte jag några gånger permanenta det för att få lite lockar men det gick ur på bara några veckor. Totalt bortkastat med andra ord. Min frisör Karin har försökt genom åren få mig att sätta upp håret eller i alla fall blåsa det. Totalt hopplöst. Jag har för lite tid, for lite vilja och för "tjocka fingrar". Jag är totalt talanglös när det gäller sådant. Har tänkt några gånger att det var nog tur att jag bara fick pojkar. Hur sjutton skulle jag ha fått upp rosetter och flätor i en flickas hår? Jag skulle vilja ha en kort lite fräsig frisyr som sköter sig själv. Kan man önska?

Julslut...

Nu är glada julen slut slut slut, julegran den kastas ut ut ut. Nej, den kastas inte ut utan den ställs i garaget till nästa år. Jag är så nöjd med vår plastgran. Tror det var sjätte julen som den har varit med. Niklas, mitt brorsbarn, och jag gjorde ordningen den dagen före julafton och idag fick det vara slutjulat hos oss. Inte ett barr på golvet.

Nytt år

De första dagarna på 2013 har varit bra. Jag har varit hemma, varit på jobbet en dag och mätt ponnier på Täby, På Stockmossen har snön minskat betydligt och det helt underbara vintervädret har bytts ut mot is och halka. Ja, ja, Micke är glad för hundarna kan jaga mer igen då snön inte är djup. Själv har jag inte ridit. Måste åka till ridhus som det är nu och det är inte så kul när man är ensam. Vill att Louise ska komma hem NUUU.