Träning-med risk av vara lite "nördig".

För er som inte håller på med hästar så inser jag att detta inlägg är lite nördigt: Ni får väl läsa så långt ni orkar.
Ibland blir man så himla glad. Vilken härlig hobby detta med hästar är. Idag tränade jag för Ove S igen och jag blir så glad. Han är så otroligt positiv och det främjar verkligen ridningen. När man är glad rider man bättre.
Jag har ju alltid problem med slutorna på något sätt. Jag krånglar till det och Lilleman bjuder inte framåt för att jag inte gör rätt.
Den mesta träningen för Ove är formen. Jag tränar på att få Lilleman att våga ta fram nosen. Han är tyskt riden, troligtvis av män och varit hårt betslad. Han rullar alltså ihop sig lätt som tusan och halsen blir högsta punkt istället för nacken. Detta tränar vi på varje gång och Lilleman blir hela tiden så mycket bättre och ju starkare han blir i bak ju högre blir han i fram och klarar även att växla mellan lång, låg och rund och hög, i uppförsbacke och framme med nosen. Detta klarar han bättre och bättre nu.
Tillbaka till slutorna. Vi tränar inte rörelser så ofta men det gjorde vi i dag. Ove visade mig ett system för att få till slutorna. Man börjar att rida i öppna på kortsidan och trampar ner ordentligt i inre stigbygeln, rider genom hörnet i ordentlig öppna utan att dra i innertygeln och ut på långsidan. Där läger man till ytterhjälperna och går över i en sluta på diagonalen. Vitsen med detta är att man har satt under sig inre bogen ordentligt och då får hästen med sig bakbenen. Lilleman fattade direkt vad som skulle göras och gjorde helt rätt benförflyttning i slutan och jag satt mitt på och kunde rida med i rörelseriktningen utan att han sköt över mig på fel sittben. Vi gjorde det bara i skritt idag för att få in systemet men nu känns det som vi är på en möjlig väg till lösning.
Vi tränade även övergång från skritt till trav med en hög samling. Ove går vid sidan och jag rider in i en väldigt kort samlad trav. Lilleman skjuter in baken och blir jättefin. Förhoppningen är att han ska bli ännu starkare i sin samling så vi kan få till det på tävling så småningom.
Vi höll på i 40 minuter med avslutningsskritten. Lilleman var så avspänd och nöjd efter passet. Precis så som det ska vara tycker jag.
Man ska vara glad när det går bra. I vår hästvärld går det hela tiden upp och ner så man ska passa på att njuta när det är bra. Det gör jag idag.