Det händer saker varje dag. I morse satt Micke och jag på trappan och åt frukost efter att hästarna fått mat och Suzette och fölet hade fått komma ut i sin lilla hage. Fölet raceade som vanligt omkring med Suzette efter sig. Full av livsglädje är hon lilla Suezia. Hon är en fröjd att titta på och hon är så söt.
När vi sitter där i godanro och gör upp hökörarplanerna för dagen så ringer det. Det är en mycket orolig Majri, vår granntant som nästan tillhör familjen. Hon är orolig för hon får inte kontakt med sin bror som hon pratar med varje morgon och idag svarade han inte. Han är nästan 90 år och bor i en liten stuga inte långt ifrån oss. Vi åker dit och då har hemtjänsten också kommit och hittat honom död. Han har dött helt lugnt och stilla sittande vid sitt köksbord. Precis så som man skulle önska att man fick dö. Förmiddagen löper på i väntandes tecken. Först väntar vi på polisen, sen väntar vi på en läkare och sedan väntar vi på begravningsfirman. Vi var där strax efter 8 och vi åkte därifrån efter 13. Alla skötte sig bra men det tog tid. Majris anhöriga tog hand om henne på em och jag satte mig i traktorn och har pressat ensilage hela em och kvällen tillsammans med Micke. Det var en präst som sa en gång att:" När man sätter barn till livet så ger man de även döden" och det var den som vi fick möta idag. Döden när den ändå är som bäst om man kan säga så. En gammal människa som får dö lugnt och stilla i sitt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar